tisdag 17 november 2009

THE BLACK DAHLIA MURDER "Deflorate" ****

Oj så fel man kan ha. Jag vågar inte ens läsa min nedskrivning av jänkarnas förra släpp "Nocturnal". Jag nöjer mig bara med att säga att jag inte hade någon större koll på bandet och skrev recensionen i all sin hast. Ska någon rättvisa skippas denna gång behövs bättre koll på gruppen. Och det har jag nu.

Det är lustigt hur man kan ändra en så pass tvär uppfattning om ett band. Och deras skivomslag. För det var faktiskt det konstnärliga omslaget som var anledningen till att jag överhuvudtaget brydde mig upp att kolla upp bandet igen. Jag hade ju redan skrivit ned dem. Det IRON MAIDEN-ska konststycket fångade min uppmärksamhet direkt (tänk er en morbidare version av "Powerslave" och ni fattar) och speglar tydligt vad bandet vill säga med "Deflorate". Många är de som vill säga att THE BLACK DAHLIA MURDER är ett AT THE GATES för 2000-talet. Jag har aldrig riktigt förstått denna jämförelse utan går hellre så pass långt att säga att bandets musik är en utflippad och extremare version av just IRON MAIDEN. Förvisso, är detta death metal, om än med otroligt mycket fler melodiska utsvävningar där episka gitarrleads och solon för mina tankar till en svunnen era cirka 20 år bakåt i tiden. Då svensk döds erövrade världsherraväldet.

THE BLACK DAHLIA MURDER är ett band som jag precis vill ha det; talangfulla killar som slås om att få visa upp sig över hela skivan, brutala som en romersk soldat, tunga som en svensk lagbok men med så pass mycket självdistans till sig själva och musicerandet att det inte kan slå fel. Egentligen borde jag inte gilla detta då musik som enbart baseras på bpm och där sångaren låter som en kåt och pilsk chihuahua inte går hem hos mig. Men Trevor Strnads alternerande mellan bottenlösa ljudliga avkommor och falsettliknande growl skapar en skön balans och variation i sången jag bara kommit att älska. Singeln Necropolis är ett tydligt exempel på detta. Kolla även in videon så förstår ni vad jag menar med självironi. Med sköna låttitlar som Denounced, Disgraced och Christ Deformed kittlar bandet mig på precis rätt ställe och jag kan inte sluta lyssna på "Deflorate".

Text: Tomasz Swiesciak
Betyg: ****
Bolag: Metal Blade

Inga kommentarer: