torsdag 14 maj 2009

CHIMAIRA "The Infection" ***



Den trehövdade besten satte sina tänder i mig vid det självbetitlade alstret. CHIMAIRA pre 2005 är inget band jag lyssnar på eller har något vettigt att säga om. På "Pass Out Of Existence" och "The Impossibility Of Reason" handlade det mer om rak och hård metalcore där benhårda riff, staplade på varandra, tävlade om vem som var tuffast. När sedan det självbetitlade alstret såg dagens ljus var det även ett nytt CHIMAIRA som tittade fram ur mörkets trygga vrå. Plötsligt handlade det inte bara om rifftänk utan det pratades om kompositioner hit och dit. Det märktes för plötsligt var det ett intrikat verk killarna hade skapat. Inte för pretentiöst men ändå tillräckligt komplicerat och kompromisslöst för att få alla nej-sägare att tänka om. "Resurrection" gick mig dessvärre obemärkt förbi och stannade i periferin.

På 2009 års giv har vi ännu en gång ett nytt CHIMARIA. Ett CHIMAIRA som verkar rotlöst och inte riktigt vill acceptera världens ordning. En best som kontinuerligt måste utveckla sig. En hydra som växer ett nytt huvud om du försöker kapa ett. "The Infection" är ett album där tempot dragits ned avsevärt. Det är tungt, semisnabbt och framförallt experimentellt; mycket tack vare Mark Hunters röstomfång. Sångaren har gått in i studion och lekt med sin röst och resultatet är om än splittrat, gediget. Faktum är att större delen av musiken är improviserad i studion och tydligen tycker killarna att detta fungerar bra då det är snack om det på framtida utgåvor.

Däremot var jag rätt skeptisk till en början. Jag ville ha min snabba metalcore. Inget seglivat monster på halvfart. Istället är det andra egenskaper som utmärker sig på "The Infection". Just Hunters vokala insats på Secrets Of The Dead är fenomenal när han alternerar mellan lågt, growl och ännu lägre growl. The Venom Inside kan ha sommarens bästa intro och gitarrlead. Detta spår är även ett av de snabbare. Att CHIMAIRA sedan avrundar sin attack på lyssnaren med ett 15 minuter långt instrumentalt parti i The Heat Of It All visar på tidig Metallica-hybris.

Efter att ha gett "The Infection" en rejäl avhyvling vid de första genomlyssningarna vågar jag ändå påstå att det finns hookar i musiken som får mig att vilja återkomma. Ett par malplacerade utfyllnadsspår finns men de uppvägs av ett annars habilt komponerande. Hur länge skivan kommer att flörta med mig på det här viset är jag oviss om men det fungerar bra för stunden. Jag hoppas innerligt på ett högt andrahandsvärde.

Betyg: ***
Text: Tomasz Swiesciak
Bolag:Records/Ferret Music/Nuclear Blast

1 kommentar:

Metalnallen sa...

Tycker jag var ett klent betyg, men, men!