torsdag 27 november 2008

WE – Tension & Release *


Jag är på mitt absolut sämsta humör när jag petar in skivan i spelaren. Det är höst, vinden våldtar en så fort man sticker hakan utanför dörren, min civilstatus har på ett kick reducerats till singel, förkylningen gör sig påmind och ingenting känns vidare uppiggande. Efter att snabbt ha granskat konvolutet till ”Tension & Release” är det med förhoppning att få en rejäl dos macho hardcore att rensa hjärnan med, som jag spetsar öronen. Det som möter mig är sur uppstötning, förlåt rena kaskadspyan till musik!

Norbaggarna We:s 13:e studioalbum (vilken jävla tur att detta är min första bekantskap med bandet) är inte någon vildsint Hardcore, vilket jag ju självklart inte kan ha som argument för att plocka fram röjsågen och göra slarvsylta av bandet. Något jag däremot kan använda mig av för att skriva ned WE är att deras musik är riktigt, riktigt dålig.

Vissa svårigheter att beskriva musiken har jag dock. Lite småexperimentell, atmosfärisk Rock, med viss schlagerklang, kört genom TV4:s Idolfilter kanske? Det enda jag vet är att INGEN har WE som favoritband, och då leker jag ändå med tanken att samtliga bandmedlemmar skulle ha sina trofasta ”importfruar” från Thailand som största beundrare, vilka drev deras fanclub på frivillig basis.

CD-skivan duger till att spegla sig i om du behöver snabbklämma lite finnar innan du ska ut på stan. Punkt.

Betyg: *
Text: Manne Påhlsson
Bolag: Nun Music
Länk: www.myspace.com/werock

3 kommentarer:

Anonym sa...

Haha!

Metallbibliotekarien sa...

Detta är nog den mest brutala sågning av en skiva jag läst - och självklart en av de roligaste också. "plocka fram röjsågen" och den avslutande paragrafen är ju klockrena. Däremot trist att du var tvungen att lägga tid på att lyssna på en dålig platta.

lasermanne sa...

Ja fy fan, det var ett skitgöra av rang att behöva skänka delar av min tid för detta skräpband.