tisdag 14 oktober 2008

SISTER SIN – ”Switchblade Serenades” ***


Överraskande kompetent och väl framförd hårdrock är vad göteborgskvintetten visar prov på när ”Switchblade Serenades” landar på skivdiskarna. Plattan signalerar tydligt att bandet på allvar är redo för fullängdskostymen, efter två demosläpp och en EP som släpptes tidigare i år. Med inspiration från 80-talets mitt lyckas SISTER SIN om inte briljera, så i alla fall imponera, även på en mangelfantast som mig.

Det är svängig och ”hitig” Heavy Metal på samma sätt som band av ACCEPTs och W.A.S.Ps kaliber framförde den när det begav sig, men såklart inramat i ett 2000-tals sound. Bättre att bygga vidare och bryta ny mark än att sträva bakåt!

Sångerskan Liv har en riktigt utsökt stämma, där kaxighet och attityd är ledord, och tillsammans med sina bandmedlemmar bör hon vara stolt över att inte låta precis som den senaste vågens alla Sleazeband.

Betyg: ***
Text: Manne Påhlsson
Bolag: Metal Heaven
Länk:
http://www.sistersin.com

1 kommentar:

Anonym sa...

Svara: SISTER SIN – ”Switchblade Serenades” ***


Musiken låter som en dålig kopia av en redan dålig kopia av Mötley crue/warlock med en tjej på sång och nåt slitet "överproducerat" sound som fick mig att gäspa efter c:a 2 sekunder. Artworken? Njae, det tycker jag inte, känns sjukt 1994.

Ingen orginalitet, ingen smak och framförallt inget av det som är grundingrediensen i all bra musik: känsla.

Jag kan tänka mig att det går hem på typ Harry B James men när jag hör detta är jag väldigt glad att jag är portad for life på det stället. Gitarrsolona är dessutom den musikaliska motsvarigheten på en genomsnittlig beck-film, HELT utan talang eller finess men funkar väl för den som slutade bry sig för länge länge sen och har börjat tycka buffen på silja line är ett prisvärt och mysigt alternativ till att äta på restaurang.

Detta är rakt igenom svagt, riktigt svagt.

Mattias Eklund