söndag 13 juli 2008

SUPERGIANT - "Antares" ****


Under de första lyssningarna kändes skivan anonym och intetsägande. Men att debutera med ett 14 spårigt album ökenrock torde ju inte vara en enkel match. Då bör det kanske inte vara så lättlyssnat.

Det coola med SUPERGIANT är rörelsen mellan retro och nutid. Det är tydligt på tionde spåret Sol. Innan tredje minuten träder in skapar utsvävningarna på gitarr och orgel en skön GRAND FUNK RAILROAD-anda. Samtidigt behåller de den tokhärliga bas-disten som får dig att flina som en liten tös. Kort därefter tar de klivet, som du och jag över en tröskel, till tung fuzz.

The Devil, Jesus and Me och Luna är charmigare och säkrare än i New Mexico bandets EP "SuperGiant" (http://rockharder-reviews.blogspot.com/2007/02/supergiant-ep.html).
Men den lagda sången är inte helt oklanderlig. I WWM bebos bl.a refrängen av en aning för intensiva skrik som får trovärdigheten att flyga sin kos. Och i slutminuten på In the morning blir det bara konstigt av den krystade och malplacerade sången.

Efterföljande 888 är i början också färgad av det men blir en av de starkaste stjärnorna på "Antares". Bäst är ändå titelspåret. Skön oordning, koskällor och en förgrymmat mullrande bas. Där låter Joel Rogers nästan som en mässande präst och det är helt underbart!


Text: Banesa Martinez
Line-up: Joel Rogers, Jeremy McCollum, Kyle Erickson & Gary Chavez
Hemsida:
www.myspace.com/supergiant & http://www.supergiantrock.com/

Inga kommentarer: