måndag 23 juni 2008

GRAVEYARD - "S/T" *****

Foto: Anders Bergstedt

GRAVEYARD
bildades i november 2006 och tre månader senare hade dom skaffat sig ett album-kontrakt hos Transubstans Records.
På den självbetitlade debuten presenterar Göteborgarna nio smockor i namn av "proto-metal". Enligt en intervju med kvartetten i Sweden Rock Magazines maj-nummer kallas rocken i staterna så när den är som en prototyp av dagens metal.

Imponerad och förtrollad som en lärjunge avnjuter jag djupet kompositörerna uppvisar. I lyrik och inte minst musikalitet. Lidandet i Blue Soul och svänget i Right Is Wrong som får det att skallra inombords. Uppriktigheten och välmeningen i Joakim Nilssons sång låter äkta utan att vara vek eller försvinna i den bombastiska kompotten.

Det vinnande konceptet tycks vara kompetenta musiker med egen prägel. De psykedeliska och bluesstöpta spåren hade lätt kunnat misstas för en inspelning från hårdrockens guldår under det tidiga sjuttiotalet.
Solida ”Graveyard” gör varje andetag fantastiskt och tar ledningen i min ”skivor-jag-skulle-välja-som-ljudspår-till-mitt-liv”-lista.


Text: Banesa Martinez
Hemsida:
www.myspace.com/graveyardsongs
Bolag: Transubstans Records

torsdag 19 juni 2008

THE KASBAH - Demorecension av www.myspace.com/thekasbahmusic ****

Det som kommer att ge THE KASBAH fansen och skivkontrakt är deras lättsmälta poprock som har ett detaljerat ljudspråk. Det innebär att det finns mer för en andra eller tionde lyssning, som t.ex. den bärande basen i Fall and Follow.

dadaDown smittar som MANDO DIAO och skulle lätt funka i radioetern med sina repetitiva guldkorn i gitarr och kör. Det som möjligtvis fattas är visuella höftmanifestationer och en tamburin.

Det jag saknar i de fem låtarna som går under namnet ”Sounds from the Rehersal Studio” är ytterligare polering och ett enhetligt sångmanér.

Trion ljuder som rökig rock n roll från en hormonstinn akt i Press the Triggers. Och det är inte bara den spatserande percussion inledningen som gör att du finner dig i känslan från JULIETTE AND THE LICKS' oumbärliga "Four on the floor” (2006). Det blir mycket svårt att inte sjunga med.

Seså, klicka på länken!

Text: Banesa Martinez
Hemsida: www.myspace.com/thekasbahmusic
Line-up: Tobias Bergholm (sång, gitarr), Emil Wadeskog (bas) & Peter Lennartz R. (trummor)

fredag 13 juni 2008

OPETH ”Watershed” *****


”Watershed” är bakåtsträvande kontra utveckling. OPETH håller en fot kvar i det förflutna utan att tappa fokus på framtiden. Åkerfeldt och hans nya manskap blickar tillbaka ännu djupare i det experimentella 70-talet och gräver sina progressiva skyfflar långt ner i den radikala underjorden.

Det pretentiösa och till viss mån flummiga som CAMEL och KING CRIMSON kännetecknas för finns även på detta nionde opus.

Som en vitamininjektion boostar alla de progressiva elementen upp mig och ger mig kraft nog att ta mig igenom ”Watershed” utan att tappa fokus en sekund. Med ett blästrande musicerande och en exceptionell finesse för låtskrivandet lämnar albumet ett djupt intryck i mig.

Borta är gamla tråkiga OPETH. Istället är de nygamla dödsproggarna stärkta som aldrig förr. Den senaste tidens medlemsavhopp verkar inte ha påverkat bandet nämnvärt.

Tvärtom!

De blastbeats som utmärker Hessian Peel visar ett synnerligen taggat och vitalt band. Doomiga Porcelain Heart är lika bräcklig som titeln antyder. Heir Apparent är ett konstverk i köttig döds och Burden är så vacker att det skär sig i mitt redan sargade hjärta.

”Watershed” är en resa genom vuxenlivet med alla känslostämningar och den har fångat mig i precis rätt ögonblick.

Betyg: *****
Text: Tomasz Swiesciak 2008-06-08
Bolag: Roadrunner Records *****

onsdag 11 juni 2008

THE BLACK HALOS – “We Are Not Alone” ***



Till en början känns det som om Kanadensarna hittat rätt med sin svängiga punkrock, men under skivans gång tappar bandet i trohet. När 12:e och sista spåret klingat ut känner jag mig mätt, men för den sakens skull inte särskilt belåten. Kvaliteter finns där, dock i lite för snålt tilltagen dos.

Bristen på egen identitet blir stundtals lite väl påtaglig och det sätt som ”We Are Not Alone” är producerat ligger bandet i fatet. Ljudbilden känns helt enkelt på tok för mycket ”Metal” och tar bort känslan av det som borde vara larmig och stökigt.

Vokalisten Billy Hopeless känns bitvis just hopplös (fniss) dessutom, då hans uttal påminner om när man med tillgjord röst försöker göra sig rolig över någon, och härmar denne genom att pressa tungan mot underkäkens tandrad och säga ”Nö, nö, nö”.

Betyg: ***
Text: Manne Påhlsson
Bolag: People like you records

onsdag 4 juni 2008

MERCENARY – ”Architect Of Lies” **


Att inte vara förmögen att välja sida eller ta ställning är ingen god egenskap. I ett försök att vara alla till lags blir ens resultat ofta inte speciellt lyckat, då det skiner igenom för väl att äktheten saknas. Där har den Danska sextetten sitt största problem. Med en grund inom Death/Thrash (rötter man knappt kan skönja längre) försöker manskapet idag väva in fler och fler influenser, vilket leder till att trovärdigheten inte känns hundraprocentig.

Menar bandet verkligen det som förmedlas på ”Architect Of Lies”?

Tuggande riff, modern metal och hardcroreflirtande som kläs in i en pampig synthmatta. På detta läggs en svävande sång som andas Powermetal och som nästan helt tagit över där argare vrål kunnat få figurera.

Låtarna, eller produktionen på en bra skiva bör, likt en god bok, vara något som man som lyssnare behöver arbeta sig in i. På tok för lättillgänglig musik ger inte den känslan och jag blir mest frustrerad.

Jag kan för mitt liv inte förstå hur folk kan gilla detta, samtidigt törst jag gissa att skivan kan bli MERCANARYs språngbräda fram till ett erkännande hos en bredare och mer kommersiellt hungrig publik.

Betyg: **
Text: Manne Påhlsson
Bolag: Century Media

Hemsida: http://www.myspace.com/mercenarydenmark