onsdag 30 april 2008

THE HELLACOPTERS - "Head Off" ****


THE HELLACOPTERS sjunde album är det tolv covers som presenteras. Men även om bandet kommer att splittras efter släppet och den efterföljande turnén var den aldrig menad att vara en "avskedsplatta". Utan en hyllning till riktigt bra band som aldrig riktigt fått fäste bland rockkonsumenterna.

Efter ett par lyssningar försvann min pessimistiska inställning och äntligen hittade jag hem. Självklart hörs det att något signifikant saknas, men medlemmarnas kärlek till originalen sipprar onekligen igenom. Rent och uppriktigt utan varken floskler eller ursäkter.

De valda sångerna ska enligt Nicke Andersson (Ex ENTOMBED) vara sådana som är som gjutna för bandet. Något som särskilt slår igenom i ’Rescue’ och 'Midnight Angels’. När solot i ’No Salvation’ träder in uppfylls jag av sällan skådad glädje. Den genuina välmeningen i Nicke Anderssons röst övertygar, likaså det egensnickrade och 14 år gamla örhänget ”umpf” som sträcker sig genom skivan. Vitaliteten och intensiteten som förmedlas via instrumenten är berusande och jag upptäcker mig längta efter att aldrig sluta lyssna på "Head Off".

Avslutningsvis böjer jag lätt på knäna och lyfter på hatten för THE HELLACOPTERS. Jag tackar för en uppväxt fylld av deras fantastiska musik och de glädjande stunder jag upplevt.

Betyg: ****
Text: Banesa Martinez
Bolag: Wild Kingdom 20080418
Hemsida:
www.hellacopters.com
www.myspace.com/hellacopters

måndag 28 april 2008

ORIGIN – Antitesis ***



Kan man sin ORIGIN, vet man vad väntar en. Käftad till marken igen!

Få band, om ens något låter som denna akt. Lyssnaren möts av en ljudmatta som närmast kan jämföras med modernare Black Metal, dock inte musikaliskt, utan snarare känslomässigt. Bandet fullkomligt äter sina lyssnare. Gitarristen Jeremy Turner, är tillbaka efter en utflykt i ORIGIN-klingande UNMERCIFUL, ett band han ingick i tillsammans med bland andra den flinke trummisen James King, vars namn finns att hitta på föregående plattan ”Echoes of Decimation”.

James är idag ute ur bilden, ersatt av en herre vid namn John Longstreth, som piskade skinnen i bandet så sent som på 2002 års ”Informis Infinitas Inhumanitas”. Ja, bandets medlemsbyten är en invecklad historia, men inte i samma grad som dess musik och i slutändan tycks det kvitta vilka namn som på papperet utgör detta amerikanska vansinne till Death Metalband.

ORIGIN anno 2008 är en mer polerad historia än tidigare. Bättre producerad kanske vissa anser, personligen saknar jag den mer mekaniska, karga och vassa ljudbilden som tidigare utgåvor fört med sig.

Detta, samt avsaknaden av riktiga kioskvältare som ”Reciptrocal” och ”Endless Torture”, öppningsspåren på föregångaren, gör att ”Antithesis” inte klarar av att stjäla förstaplatsen i bandets backkatalog.

Betyg: ***
Text: Manne Påhlsson
Bolag: Relapse
Hemsida: http://www.myspace.com/origin666

fredag 25 april 2008

SVARTBY – Kom I Min Kittel **


Roligare än så här blir det inte med kläderna på! Under luppen för granskning ligger ryska SVARTBY, en akt olik de flesta törs jag påstå.

Om musiken finns inte så mycket att säga. Ostig rollspelsmetal, så som det antagligen skulle ha låtit om JRR Tolkien överdoserat på TV-spelet Zelda och sedan satt sig ned för att svänga ihop låtar i bästa FINNTROLL-anda. Nej, detta handlar till fullo om helt andra kvaliteter, eller ska man kalla det avsaknad av just detta?

Ryssarna slopar det självklara musikspråket engelska och även modersmålet får stryka på foten, för att istället ge plats för det du och jag behärskar bäst. Svenska. Det kan omöjligt vara några svenskstudier på högskolenivå som killarna sitter inne med, snarare har man av en slump kommit över ett Lexikon (och då ett engelsk-svenskt sådant, inte rysk-svenskt), och bestämt sig för att ta ett rejält kliv utanför ramen.

Lyriken är nämligen så rolig och fumligt att jag stundtals kissar i byxan, hoppas verkligen att detta är ett riktigt band och inget plojtrams under täckmantel. På en förstaklassares nivå tappas det bokstäver och byggs kryptiska meningar jag inte trodde fanns! Exemplen är många, men jag bjuder på två av mina favoriter:

”Bara ostlika månen är min vän i natt och vinden delar min gapskratt!!!”

”Om ett år denna småtting skall bli en god häxa. Skallig Åke, grym Åke fick en god läxa”


Nämnde jag att Keyboardisten kallar sig ”Giftsvamp”, medan batteristen går under artistnamnet ”Somna”? KÖP!
Betyg: **
Text: Manne Påhlsson
Bolag: FONO Records
Hemsida: http://www.svartby.com/

onsdag 23 april 2008

DANKO JONES - "Never Too Loud" ***


Enkel, säker rock med kvicktänkta texter är vad DANKO JONES leverat.

På många sätt gäller detsamma för "Never To Loud". Men jag inser snabbt att det egentligen är Herr Jones’ silkeslena, angränsande Phil Lynnot (THIN LIZZY), röst som gör grov-jobbet. På femte fullängdaren går den kandensiska trion en mer lättsmält väg. Mycket pumpande rytmer men ändå lite löjligt, tveksamt och inte fullt så övertygande.

Min första upplevelse av skivan var från singeln ’Take Me Home’ på radio. Hade det inte varit för att frontmannens distinkta röstförmåga dök upp någon enstaka gång mellan allt mjukis-gnäll, hade jag aldrig gissat rätt. Det lät mer som ett amerikanskt collegerock band. Lite bonig buskis.

Andra bullar blir det däremot i ’Your Tears, My Smile'. Ett rappt energiknippe som bidrar med lekfullhet och musikalisk dynamik. Det stadiga fästet i bandets diskografi får dom utmärkande dragen i låten att blomstra. ’Something Better’s hypnotiska sångharmonier och ’Forest For The Trees’ mustiga gitarr gör även dom till fynd.

Alltför många låtar på ”Never Too Loud” förbluffar med pubertala texter som får lyssnaren att undra om det är på allvar. ’Let’s Get Undressed’ börjar t.ex. riktigt starkt men blir som de närliggande spåren vattnig och meningslös i längden.

Betyg: ***
Text: Banesa Martinez
Foto: Daniel Robertsson på Nalen 2002
Bolag: Bad Taste Records
Hemsida:
www.myspace.com/dankojones


måndag 21 april 2008

SAVIOURS – Into Abaddon Kamado rec ***


BLACK SABBATH-dånande ökenrock. Ett sedan länge beprövat trick, som i regel alltid fungerar. Det som skiljer SAVIOURS lite från band i samma fålla är de galopperande riffen och den för genren väldigt klara ljudbilden. En frisk fläkt kan tyckas. Kritikern kan använda argument som att tyngd och smuts får ge vika, då lightproduktionen tagit kol på mullret som väl bör finnas där för känslan skull.

Inledningsvis känns ”Into Abaddon” finurlig och medryckande med sin charmiga och fartfyllda upptempostruktur. Efter några lyssningar önskas dock känslan av jazztobak och dåsande sydstatssluskar, vilken dock aldrig riktigt infinner sig. Bortser man från detta är det ett kvalitativt stycke hårdrock som serveras i sju små rätter på dryga fem minuter styck. Att önska till nästa gång är att vokalisten tar sig i kragen och spottar ur sig en lite mer inspirerande insats.

Betyg: 3/5
Text: Manne Påhlsson
Hemsida:
http://www.killforsaviours.com
Bolag: Kemado Rec.

torsdag 17 april 2008

LECHERY – ”Violator” **


Ett tag köpte jag utan att blinka ALLA släpp som svenska WRONG AGAIN RECORDS/WARMUSIC gav ut. Klassiska EARACHE borgade när det begav sig alltid för hög kvalitet och RELAPSE tycks aldrig sluta förvåna en med grymma och intressanta akter i sitt stall.

Precis så är det med skivbolaget METAL HEAVEN också. Fast tvärt om! Det riktigt knyter sig i magen var gång den fula logon pryder en metalplattas baksida och instinktivt vänder jag på klacken. Knappast är jag bakåtsträvarens bästa vän och ”nostalgiband” ger jag inte mycket för. Kan hända är det därför jag gärna vänder ryggen åt band som på 2000-talet fjantar omkring och vill låta som om de släppte skivor under en epok de väl knappast ens upplevt.

Svenska LECHERY hör till skaran, dessvärre. Här blandas trötta heavy och powermetalriff 50/50 och känns som något en musikkossa (hur de ser ut får ni fråga någon annan) gått runt och idisslat på tok för länge.

Sånt här skötte SAXON och ACCEPT med bravur på sin tid, snälla låt det stanna med det!

Text: Manne Påhlsson
Betyg: **
Bolag: Metal Heaven
Hemsida:
http://www.lechery.se

tisdag 15 april 2008

STEEL ATTACK - "Carpe DiEnd" **


Ja, stålet är det inget fel på. Härliga metalliska gitarrer som utstrålar säkerhet och list. Höjdpunkterfinns bland annat i tredje minuten på 'I Keep Falling' och 'All Is Evil'. Jag är däremot inte helt nöjd med sång och keyboard.

Ronny Hamelin (LACK OF FAITH) har en riktigt bra röst för heavy/power metal när han vågar varadramatisk och testa olika typer av sångharmonier. Men det blir bara lite för mycket ibland. Nackdelarna träder fram när han ska hålla ut toner och han istället stiger eller sjunker i slutet på orden. Dessa läskiga trappstegen stör och blir lite öronbedövande.

"Carpe DiEnd" är ändå en bra skiva överlag. Det märks att musikerna är kompetenta och att dom ansträngt sig trots att hälften är utbytta. Det nya blodet i STEEL ATTACK består av Simon Johansson (gitarr), Peter Morén (trummor) och Johan Löfgren (bas). Beskydderi i all välmening, men när skivbolaget slänger in en promoröst gång efter gång, är det verkligen som att skjuta sig själv i foten.

Klangen i sångarens keyboard kommer heller inte undan. Det plingiga ljudet som vanligtvis hittas i B-iga ballader har nästlat sig in i samtliga spår och får mig att höja ögonbrynen då och då av förvåning.
Med mindre metalwailande och ett brutalare ljud på keyboarden skulle kvintetten ha potential.
Jag väntar spänt.

Betyg: **
Text: Banesa Martinez
Hemsida:
www.myspace.com/steelattack

söndag 13 april 2008

IN FLAMES ”A Sense Of Purpose” ****

Döm inte boken efter omslaget! Ett tjusigt yttre men vad säger detta om musiken egentligen?

Ett svalt intresse skulle inte hindra denna recensent i första taget. Det tog mig faktiskt dussintalet genomlyssningar innan jag fann det där själsligt omtumlade som jag letat efter på ”A Sense Of Purpose”. Denna nionde fullängdare är ärligt talat inte lika tillgänglig vid första intrycket som tidigare släpp. Istället får man gräva skrapa på ytan och gräva djupare för att hitta IN FLAMES typiska signum.

Utveckling kontra stagnation? Vissa påstår att göteborgarna skapat en säker framtid och kör på en redan väletablerad bana. Formulan känner vi dock alla till. Det är aggressivt och blandat med melodier utom denna värld, signerade kompositörerna Gellote och Strömblad. IN FLAMES 2008 handlar inte längre om att spränga barriärer. Istället finner lyssnaren småjusteringar för varje nytt släpp.

Klara discofavoriter är Drenched In Fear med sin typiska klatschiga refräng. Annars får de schlagersköna refrängerna denna gång stå tillbaka till förmån för mer vemod och lyrikmässig ångest. Den största överraskningen finns i den åtta minuter långa The Chosen Pessimist. Ett spår influerad av det norrländska vemodet i KHOMA. Det punkiga singelsläppet The Mirror’s Truth är lika kompromisslös som snabb samtidigt som midtempostycket Alias har en refräng som sätter sig på skallen direkt.

Skivan får mer än godkänt i media fast med klausulen ”men”. Jag struntar i det. Detta är ny metal med fin produktion, skapad med finess, äventyrslusta och en vi-skiter-i-vad-andra-tycker”-mentalitet.

Betyg: ****
Text:
Tomasz Swiesciak, 2008-04-13
Bolag: Nuclear Blast
Länk: www.inflames.com

onsdag 9 april 2008

HELLSONGS - "Hymns in the key 666" ****


HELLSONGS är trion du kanske hörde under sena 2006 med den förvånande covern på IRON MAIDENs 'Run To The Hills'. Förvånande på grund av sin minst sagt lågmälda tolkning, eller "loungemetal" som bandet säger.

"Hymns in the key 666" är en tio-bitars hyllning till några av hårdrockens stora namn. Vad sägs om TWISTED SISTERs 'We're Not Gonna Take It' som fjäder-lätt ballad byggd på gitarr, piano och mjuk sång? Befriande soft och naket. När nu de gamla klassikerna får en uppfräschning låter det faktiskt inte så knasigt eller onödigt som man kan ana.

Orkestern lyckas mest tack till Harriet Ohlson's underbara stämma och sångmanér. Hon fullständigt golvar mig med en sprudlande 'Symphony Of Destruction' (MEGADETH) som varken snålar på glädje eller energi. Känslan av total hängivelse och respekt inför klassikerna ger ett välpolerat resultat. Skivan kan funka till relax, arbetet, fest, i bilen eller när din avkomma har svårt att somna.

Göteborgarnas 'Thunderstruck' (AC/DC) är mycket cool. Lugn och stilla till en början. Energisk och i det närmaste gospel-doftande i slutet. Det är en sån låt som hade kunnat passa på en trevlig uteservering vid havet. Maskrosornas frö-knoppar farandes med vinden, medan trion fridsamt musicerar på bryggan nedanför.

Betyg:****
Text: Banesa Martinez
Hemsida:
http://www.hellsongs.com/
http://www.myspace.com/hellsongs
Bolag: Despotz Records
Line-up: Harriet Ohlsson (sång), Johan Bringhed (piano) & Kalle Karlsson (gitarr)

måndag 7 april 2008

ILL NIÑO ”Enigma” ****

Jag slår sönder piñatan ”Enigma” som ILL NIÑO så kravlöst vill att jag ska göra och jag finner mig själv ståendes i ett regn av smågodis och kulturella influenser. Denna musikaliska produkt är resultatet av en livstid delad mellan två vitt skilda kulturer; den amerikanska och den latinamerikanska.

Precis som albumnamnet vill klargöra, är ”Enigma” en tyst gäckande gåta. Albumet handlar faktiskt mer om överraskningar än trygghet och mer om skönhet än ilska. Det märks tydligt på den utmärkta spansksjungna balladen Me Gusta La Soledad.

Även om aggressiviteten har fått stå i skymundan för vackrare kompositioner på denna fjärde fullängdare, finns det ilska att skönja bakom alla rytmiska sektioner. Lyssna på Finger Painting With The Enemy eller Guerilla Carnival om du hellre söker tröst i stridslystnad.

Kanske är det min inställning den till underbara spanska kulturen som påverkar mig här men faktumet är att jag föredrar de lugnare spåren.

ILL NIÑO klarar sig utmärkt på enbart sina latinamerikanska rötter, resten är bara en bonus.

”Enigma” är en historia om förstörelse och konsekvenser, livet och döden, primal vrede och ett spirituellt uppvaknande. Vill du sluta in dig i din egen värld eller öppna alla sinnena till individualism och självinsikt? Valet är ditt men "Enigma" kan hjälpa dig på traven.

Betyg: ****
Text: Tomasz Swiesciak, 2008-04-07
Bolag: Cement Shoes
Länk: http://www.illnino.com/

fredag 4 april 2008

DARK AGE – Minus Existus Remedy rec (0 av 5)


Att ha ledsnat på en skiva innan man ens lyssnat klart på den är INTE ett bra tecken.

Visst, man kan ledsna rejält på riktigt bra skivor, med detta är inte en sådan. Anledningen till att jag ledsnar på DARK AGE är att jag blir så förbannat trött på att höra dess musik! Jag kokar inombords över att behöva genomlida detta, får inte fram ord för min känsla, men det är en känsla av uppgivenhet. Uppgivenhet för musikbranschen, för hårdrocken, för chansen att få höra innovativa band som verkligen får en att känna ”Wow”.

Världen står förvisso inte och faller med ett tyskt band serverar världen sin sjätte musikspya, men ibland känns det tröstlöst. Bandets hemsida skryter med skrämmande bra recensioner av skivan, men låt er icke luras!

Schlagermetal varvas med moderna thrash och, för att stilla trendmedvetna MTV-människors hunger, varvas growlsången med emotionell skönsång här och var. Jag tycker det är så dåligt, lättsmält och förutsägbart att jag nästan vill maila redaktör-Daniel och säga ”Nä, nu jävlar skiter jag i det här, fixar det inte längre”!

Det enda jag kan göra är att drömma mig bort till en värld där man enbart kan hävda att en skiva är dålig på grund av att bandmedlemmarna inte kan spela. Får man dela ut nolla i betyg förresten?

Betyg: 0/5
Text: Manne Påhlsson

onsdag 2 april 2008

PAGANS MIND - "Gods Equation" **


Fjärde given från de progressiva powermetallarna i PAGANS MIND kan lättast beskrivas som den något tveksamma drycken alkoläsk. Söt till en början fast med den förvridna tonen i smaken så fort du börjar svälja. När passar den in? Vilka är egentligen bandets fan? Är inte utseendet lite väl finpolerat och flashigt för att passa det stundtals fattiga innandömet?

Bandet har sina styrkor i de läckra gitarrsolona som berör och låter tidlösa. Fantasin verkar dessutom flöda i norrmännens djärva strävan efter ett bra sound. När DAVID BOWIEs Hello Spaceboy drar igång rusar blodet i venerna. Energin och känslan tolkas suveränt och de tar mig tillbaks till brittens bästa gig i Globen 2003.

När näst följande spår Evolution Exceed avfyras är dock katastrofen ytterst nära. Likt alkoläskens klibbig önska att behaga så många smaker som möjligt. Overkligt och i ärlighetens namn förtvivlande. När jag slutligen upptäcker mig själv sjunga med i falsettssången på hitlåten United Alliance skäms jag som om det varit MORATRÄSK's Tigerjakt, jag skrålar med i. Utan tvekan känns Tigerjakt mera tvättäkta än norrmännens skvalpiga metall i denna slagdänga.

Trots tappra försök att låta progressiva förstörs metallen på Gods Equation helt med okontrollerade stycken och partier som för tankarna till 90-tals techno. Skärpning.


Text: Banesa Martinez
Hemsida: http://www.pagansmind.com/
www.myspace.com/pagansmind

Betyg: **

Bolag: Limb Music Productions