måndag 31 mars 2008

OPHIOLATRY – ”Transmulation” ***


Efter ett snabbare möte med sydamerikanerna i och med Relapsesamlingen Brazilian Assault från 2000, där OPHIOLATRY tillsammans med fyra andra band försvarade landets färger (bandet medverkade med debutdemon ”Opposite Monarchy”) har jag faktiskt inte hört en ton. Att dela utrymme med gäng som NEPHASTH, ABHORRRENCE och MENTAL HORROR är ingen lätt uppgift när det gäller att vinna lyssnarens gunst och bandet föll väl i glömska.

Två fullängdare och en split senare så står tredje plattan ”Transmulation” färdig.

Ett något stökigt och onyanserat låtmaterial kan skönjas i den ganska stereotypa Brassedödsen, så några genomlyssningar krävs för att bitarna ska falla på plats. Att börja tjata om KRISIUN, REBAELLIUN och de andra landsmännen känns överflödigt, då alla brutala akter från landet tycks influera varandra och låta därefter. Den intresserade förstår vad jag menar.

De renrakade skallarna i trion får nöja sig med lillebrorpositionen tyvärr, då det lilla extra saknas och de 16 spåren bitvis framstår som ständiga upprepningar. Att skinnpiskaren ”Dog” valt att med en tatuering föreviga sin religiösa ställning i form av ett pentagram i pannan är dock inget annat än true! SARCOFAGO skickar grattistelegram!

Text: Manne Påhlsson
Betyg: ***
Bolag: Forces Of Satan
Hemsida: http://www.ophiolatry.org

fredag 28 mars 2008

4LYN - "Hello" **


Four loud, young nobodies, så valde 4Lyn att kalla sig när de vid millennieskiftet ansåg att bandnamnet Headtrip var för vanligt. Sedan starten 1995 har tyskarna, trots sin genres allt sinande popularitet, hållit sig ovanför ytan. Bandets melodier har även figurerat i reklam för Renault och i filmen "XXX" ("Triple X", 2002)."Hello" är egentligen en viktig skiva.

Viktig i avseendet att den är ett stort larmljus i hur andefattig och lättsmält en musikproduktion kan bli i jakt på nästa kommersiella fynd. Jag kan inte tro att detta kan passa en "riktig" musiklyssnares smak. Hur lite musik måste man i så fall upplevt? Bara det gamla vanliga kommersiella mediatugget från NRJ? Jaha, då förstår jag. Men det är hursomhelst bara en förklaring - ingen ursäkt för de som köper den här sortens typiska MTV-musik.

Sista spåret på ”Hello” står ändå ut bland de andra nio. Cowboy är som en LIMP BIZKIT hybrid med ticks. Pumpande, rappratandes, och med bakgrundsgitarrer som kör sin egen grej. Bäst skulle den nog passa bland småtimmarna i Sveriges Radio’s gamla program ”Nattliv". Då som klichén "den riviga ungdomslåten".

Att 4LYN redan har 4 skivsläpp i ryggen förbryllar!

Betyg: **
Text: Banesa Martinez
Homepage: www.myspace.com/4lyn
Bolag: Rodeostar 28 januari

tisdag 25 mars 2008

BULLET FOR MY VALENTINE ”Scream Aim Fire” **


Lika bra att krypa till korset och bekänna skammen jag känner när jag lyssnar på BULLET FOR MY VALENTINE. Det är inget jag direkt tar upp vid middagsbordet med mina metalkollegor. Visserligen träffade debuten ”The Poison” rätt i mitt emohjärta, trots bandets gnäll om brustna hjärtan och olycklig kärlek.

Denna gång verkar bandet istället ha lämnat de tonårsstinna känslorna där de hör hemma - på gymnasiet - i förmån för tyngre tonarter och mer vuxet beteende. Trodde jag.

Jag är inte benägen med att hålla med de brittiska herrarna om att de är så pass mycket hårdare än på föregångaren. De melodramatiska kompositionerna består, om än något svagare än tidigare. Jag kan inte skaka av mig känslan av att killarna försöker bevisa något för sig själva. Kanske har det göra med den ringa åldern och epitetet bandets musik befinner sig i.

Trots allt detta finner jag en svaghet för hitsen Deliver Us From Evil, Hearts Burst Into Fire och den suveräna covern på SURVIVORs No Easy Way Out.

Men detta räcker tyvärr inte särskilt långt.

Betyg: **
Text:Tomasz Swiesciak 2008-03-25

Bolag: Roadrunner Records
Länk: http://www.bulletformyvalentine1.com/

torsdag 20 mars 2008

SAHG - "Sahg II" **


I promobladet beskrivs "Sahg II" som '-Groovy doom metal with a very "authentic" feeling'. Trots det är resultatet av uppföljaren till trions debut "Sahg I" (2006) tråkigt och malande.

Tydligt är det att förste gitarristen utgör fundamentet i norska SAHGs musik. Det är han som gör ljudlandskapet synligt. Sångaren, till lika gitarrist, Olav visar hängivenhet till den utmanande uppgiften att fronta ett heavy metal band med progressiva inslag. Han ger dig något att hålla fast vid när musiken blir alltför turbulent.

Dock inte tillräckligt för att avleda mig från att i slutändan tycka att helhetsintrycket är både drygt och osammanhängande. ”Sahg II” har visserligen dynamiska låtar där spännande inslag avlöser varandra. Men de utsökta riffen är begravda i en allt för hög ambition.

’Wicked Temptations’ är bästa spåret och vinner racet med inte alltför avancerade melodier. Dessutom når Olav nästan upp till Daniel Davis’ (YEAR LONG DISASTER) intensiva röstnivå.

Jag hoppas att killarna satsar på att skapa en mer stabil grund till nästa gång. Som min redaktör säger; less is more.

Betyg: **
Text: Banesa Martinez
Bolag: Regain Records mars 2008

onsdag 19 mars 2008

DEGRADEAD – Til Death Do Us Apart ***


Thrashig, melodisk death metal, ungefär så som thrashig, melodisk death metal lät i Sverige för en tio år sedan. Stockholmsbaserade DEGRADEAD klingar dock mer väst än östkust, om vi nu måste slita ut den gamla geografiska jämförelsen ytterligare.

Merparten av IN FLAMES medlemmar har haft ett finger med i spelet då ”Til Death Do Us Apart” sattes i IF STUDIOS med herrarna bakom spakarna. Spår av just IN FLAMES behöver man inte vara arkeolog för att gräva fram även i musiken.

Turligt nog har man vridit tillbaka tiden till 90-talet, då göteborgarna fortfarande levererade kvalitativ dödsmetall med melodi och där hämtat inspirationen. Största skillnaden är att DEGRADEAD gagnat sig av tyngre och mörkare byggstenar i sitt låtsnickrande, men ibland börjar man faktiskt undra om Anders Fridén och grabbarna gjort mer än bara rattat ljudet.

En inte allt för vild gissning är att gruppen kommer locka till sig lika många fans som folk som spottar på dem. Personligen tycker jag det är en lovande debut, om än väl lättsmält.

Betyg: ***
Text: Manne Påhlsson
Bolag: Dockyard 1
Hemsida: http://www.degradead.com

måndag 17 mars 2008

FLOGGING MOLLY - "Float" ***


På "Float"s 39 minuter samsas violin, mandolin, dragspel och banjo mot gitarrer, bas och trummor. Det skapar en hemtrevlig atmosfär. FLOGGING MOLLY har sedan beynnelsen i Los Angeles 1997 skapat sig ett bra sound som bär på lika mycket irländska influenser som punkrock.

De sju musikanternas tolkning av folkmusikens energiska passion imponerar på mig. Likaså texternas starka kraft som de får att låta ädla, men även rebelliska. Vädjande och bitterljuva spåret Float, riviga och energiska Man With No Country är tillsammans med Us Of Lesser Gods mina favorit spår på bandets fjärde album. Och alla tre passar utmärkt till att häva de traditionella Irländska Guinessen.

Inslagen av punk tangerar däremot inte min smak. Det blir lätt så vattnigt och låter omoget för sammanhanget. Men är du en av dem som längtar efter smaragdgröna vidder och muntra toner medans du fixar tuppkammen rekommenderar jag skivan starkt!

Betyg: ***
Text: Banesa Martinez
Bolag: SideOneDummy 20080304

torsdag 13 mars 2008

LAY DOWN ROTTEN – Reconquering The Pit **



Tyskt som låter tyskt helt enkelt.

Sällan bjuder de på stordåd, de tyska dödsmetalbanden. Med undantag för några riktigt brutala gäng så som SUFFOCATE BASTARD, DESPONDENCY och OBSCENITY, så är det sparsått med akter som sticker ut och lämnar avtryck.

LAY DOWN ROTTEN blir inte ett band att lägga till listan över intressanta tyska företeelser, då upplägget är för standardiserat. Tung, argm-melodisk deathmetal där tvåtaktsthrashen periodvis bryter av från det annars ganska makliga tempot. Att bandet gärna visar upp styggelsen gitarrsolot gagnar dem inte heller!

Längtan efter blastbeats, tvära kast och rejält arga dödsrosslingar är förgäves och det starkaste intrycket manskapet gör, är att ibland spela extra långsamt och på det sättet locka fram den brutalitet och det mörker som bör vara rättesnöre för hur en hel skivas standard bör se ut. Därför är skivans två avslutande spår ”Unholy Alliance” och ”All Of This Pain” det jag tar med mig på min vandring genom metaldjungelns snåriga stigar.

Betyg: 2/5
Text: Manne Påhlsson
Hemsida: http://laydownrotten.com/
Bolag: Metalblade

tisdag 11 mars 2008

CROWNED BY FIRE - "As The World Burns" *****


Rakt på sak och utan pardon rockar CROWNED BY FIRE sig genom den femspåriga EPn. Med PANTERAs driv och DANZIGs fokus på deras mäktiga frontman, har de ett sound som riktigt biter sig fast.

JR Cramton’s trummande är livligt, fartfyllt och påminner om den oljade blixten Igor Cavalera (SEPULTURA) i känsla och energi. Men orkar du inte med Glenn Danzig's ljuva och samtidigt gälla, ylande röst bör du nog passa dig. Själv tycker jag att sångarens gurglikande röst penslar CROWNED BY FIREs ljudbild med en rebellaktig glans. Så fort 'I Am The Crime' börjar blir jag helt mosig inuti. Med yx-liknande inslag bryter sig John The Impaler röst igenom och styr denna brinnande skuta genom flammande hetta till synes orörd och mäktigt odödlig.

Tredje spåret 'Get Under The Dirt' cementerar uttrycket grymt. Sympatiskt lockar texten till medsjungande tack vare en teknik, prydd av varierade betoningar, släpande artikulationer och passande skrik som får mina ögon att vilja ploppa ur sina hålor.

Kalifornia-grabbarna har med ”As The World Burns” tagit fram spikpistolen och skaffat sig ett stadigt grepp om det framtida soundet inom hård rock på egen hand. Härligt, fasansfullt och brännande hett.

Betyg: *****
Text: Banesa Martinez
Hemsida: www.myspace.com/crownedbyfire

fredag 7 mars 2008

CRAZY LIXX – Loud Minority ***


Det är 80-tal och en miljard Sleaze-metalband slåss om spaltmeter i pressen, vem som mest liknar ett Polskt tjackluder men ändå får bestiga flest brudar, vem som gör mest sken av att ”skita i allt” och vem som längst tid klara av att leva med kajal och hårspray som enda hygienartiklar i badrumsskåpet. Lite musik fanns även med i bilden…

Vic, Luke, Danny och Joe i svenska CRAZY LIXX var väl knappt födda när det begav sig, men ställer självklart upp i 2000-talets upplaga av tävlingen. En prövning som väl i sanningens namn känns aningen lättare att ta sig an, då det finns ypperligt med kurslitteratur i form utav tidigare generationens verk, så musiklektionen klaras av utan några större problem.

Om man dessutom skulle kuggar på provet i beteendevetenskap är det bara att kolla i facit, som i den här kursen är MÖTLEY CRÜE-biografin ”The Dirt”.
Betyg: 3/5
Text: Manne Påhlsson
Hemsida: http://www.crazylixx.com/
Bolag: Swedmetal

söndag 2 mars 2008

BIRDS OF PREY “Sulfur And Semen” ***

Den amerikanska södern visar upp med supergruppen BIRDS OF PREYs uppföljare ”Sulfur And Semen” ett sinne för innovation. Med medlemmar från bland andra MUNICIPAL WASTE, ALABAMA THUNDERPUSSY, BARONESS och BURNT BY THE SUN väljer gruppen inte bara att korsa geografiska gränser utan även musikaliska.

Från inledande Bleed, Blister Or Cum till avslutande Lice Halo bjuds lyssnaren på nergångna kompositioner – för snabba för att begränsas av sludge, för smutsiga för dödsmetal och för förbehållslösa för att vara punk. Istället är ”Sulfur And Semen” en ångvält med tidskapsel som kör över lyssnaren utan ånger och tar dig så långt bak i tiden att du finner dig själv sittandes i en grotta med neandertalare. Din reptilhjärna förmår inget annat än att uttrycka grymtningar och göra upp lägereldar…

… och att lyssna på BIRDS OF PREY förstås.

Klara favoriter är stenkrossaren Mentoring The Mongoloids (Return To The Attic), stenåldershyllningen Turning Big Rocks Into Little Rocks och samhällskängan Murder The Homeless/Burn The Upperclass.

Betyg: ***
Text:Tomasz Swiesciak 2008-03-02

Bolag: Relapse Records