onsdag 27 februari 2008

MONSTER MAGNET - "4-Way Diablo" *****


Bandet som rättfärdigar dina inre drivkrafter är tillbaka. Flashigt och pråligt men bär ändå en anda av ärlighet och mognad. Genom att avtäcka demonliknande plågor med säker blick, visar sig MONSTER MAGNET dra till sig stora skaror hängivna fans.

Vokalisten Dave Wyndorf ger prov på sin bästa röstförmåga någonsin på "4-Way Diablo". Hungrig och redo att ge sitt allt. Som prov på hans fängslande begåvning har svassande 'Solid Gold' följande kaxiga lyrik;

"...Now there's very few things in life
That can ever stop me cold
And heaven just comes on down
When you take off your clothes..."


Annars bidrar även 'No vacation', 'Cyclone' och 'A Thousand Stars' till att stilla mitt enorma begär. På New Jersey rockarnas sjunde album strängsmiskar Ed Mundell sina gitarristkollegor på fingrarna. Som köttet i MONSTER MAGNET har han talangen att leverera förlösande och rykande gitarrsolon som får både dig och mig att vilja konvertera till Mundellism, om det nu finns något sådant.

I en intervju efter överdosen på receptbelagda mediciner 2006 säger frontmannen att det är dags att rikta fokus från det utdragna turnerandet och istället se till att skapa mer musik. Smaka på den!

Du har ingen ursäkt - köp!

Text: Banesa Martinez
Hemsida:
www.monstermagnet.net
www.myspace.com/monstermagnet
Bolag: SPV/Steamhammer
Line-up: Dave Wyndorf (Sång), Jim Baglino (Bas), Bob Pantella (Trummor) & Ed Mundell (Gitarr).

måndag 25 februari 2008

PATHOSRAY – S/T **


En mer progressiv, distinkt och tung framtoning än vad man kanske kan vänta från ett italienskt powermetalband, i alla fall om den fördomsfulla delen av ens hjärna får bestämma. Därmed inte sagt att det självbetitlade debutalbumet är så där väldigt mycket bättre för det…

Att PHATOSRAY lyckats undvika ett platt fall i rännstenen, mycket tack vare att det inte lagts tyngd på slemmiga ”hurtbulle-partien” eller de illaluktande blödiga partierna, är sant. Däremot hugger man sig rejält i foten med ibland kriminellt långa låtar. Sex, sju, åtta och ändra upp till NIO minuter långa spår får mig att inse att bandet måste älska vad det håller på med och därav vara så uppslukade i musiken att det glömmer att avsluta skiten inom ett vettigt tidsperspektiv. Fyra minuter är smärtgränsen för hur lång en låt av PATHOSRAYs dignitet borde få vara. Tyskar, finländare och italienare onanerar tillsammans i grupp i takt till musiken, vi andra kryper ur skinnet.

Betyg: 2/5
Text: Manne Påhlsson
Hemsida: http://www.pathosray.com/
Bolag: Sensory Records

fredag 22 februari 2008

TEN EAST ”Extraterrestrial Higway” ***


Här har du en helt instrumentell skiva med ökenrock från USA. Bandet består av Gary Arce och Mario Lalli från FATSO JETSON/ YAWNING MAN, Brant Bjork från KYUSS och Bill Stinson som spelat med GREG GINN. Namnet TEN EAST har de tagit från namnet på den väg som går österut från Los Angeles och in i inlandet. Alla albumets låtar är inspelade under olika jamsessions och tre av låtarna klockar in på över tio minuter. Som ni säkert förstår så är det rätt flummigt men på ett rätt skönt sätt.

Det svänger helt enkelt. Efter ett tag börjar det dock krypa lite i kroppen på mig av rastlöshet. Kanske är jag inte i rätt sinnesstämning för denna skiva men ibland går det lite på tomgång. Jag skulle nog kunna jämföra det med att lyssna på tomgången i en amerikansk muskelbil med en saftig V8. Det är kul ett tag men inte i längden. Kanske skulle musiken passa bättre in i en film?

Betyg: ***
Text: HÅKAN BERG
Länk: www.myspace.com/teneast
Bolag: Lexicon Devil Records

onsdag 20 februari 2008

THE MARS VOLTA “The Bedlam In Goliath” ****


Det är som en enda stor känslomässig bergochdalbana när jag sätter på ”The Bedlam In Goliath”. Spår som Ilyena och Agadez gör mig viktlös med sina lugna och atmosfäriska partier. Torniquet Man ger mig istället kalla kårar med sitt mörka obehag. Det är som att befinna sig ensam på ett tivoli mitt i natten, omgiven av bilder på skrattande clowner som enda sällskap. Wax Simulacra bjuder däremot på ett riktigt gung. Lyssna bara på den tunga basgången som skapar perfekt motvikt till Cedrics alternerande stämma.

Tvära kast med andra ord.

Att lyssna på THE MARS VOLTA har alltid krävt sin del av energi och engagemang från min sida, enda sedan jag träffade på dem på ”Frances The Mute”. Costarikanerna lyckas balansera sin fusion av jazz, rock och... ja allehanda musikstilar med perfekt balansgång. Konceptet med ”The Bedlam In Goliath” är inte av enkel natur. Du lär stöta på motgångar i denna intrikata komposition. Ibland finner jag mig bärandes på stora stenar i uppförsbacke. Det känns som om jag blir straffad för något jag gjort i ett tidigare liv. Lyckligtvis lyckas Aberinkula och Ouroborous belöna mig för mitt tålamod och ger istället mig en riktigt musikalisk belöning.

Ledorden är tålamod och ett öppet sinne. Besitter du dessa egenskaper utlovas en hårresande färd genom ett musikaliskt landskap där du inte lämnas oberörd.

Betyg: ****
Text: Tomasz Swiesciak 2008-02-16
Bolag: Universal 2008-01-29
Länk: http://www.themarsvolta.com

söndag 17 februari 2008

ZICO CHAIN - "Food" **


ZICO CHAIN låter som THE VINES uppstoppade i en GUNS 'N' ROSES dräkt. De många utmärkande dragen från NIRVANA och QUEENS OF THE STONE AGE sänker britternas sound. Tomt, ihåligt och utan något eget bidrag.

Ollie Middleton’s enformiga percussion på inledande 'Pretty Pictures'. Chris Glithero’s opersonliga sång med Kurt Cobain (NIRVANA) och John Garcia (KYUSS) på tungan. Förutom det sätter också den ljumna klangen av Paul Frost's gitarr käppar i hjulet för bandet och känns då lika spännande som en ovig limbodansare. Musikens syfte verkar som bortblåst och lyckas ens inte röra till det inom mig.

Lusten att upprepa skivan blir till en tung existentiell börda i denna version. Att skivan skulle vara den bästa som går att finna, känns mycket avlägset, när gruppen här staplar fram med alltför vidlyftiga galonbyxor.

Jag misstänker att emo, sleaze, skate och punkkidsen kan gilla det. Lite synd är det ge de en skev syn av artisteri och musikalitet. Visst kan man spela musik utan tydligt syfte - men då ska musiken likt vatten runt en ål fullständigt övertyga om att den är vital. Inte något som ”funkar” bara för att den har rätt jeans.

Låt dig inte luras!

Betyg: **
Text: Banesa Martinez
Bolag: PIAS Recordings

fredag 15 februari 2008

SPIDER ROCKETS – Even After *

Maken till sällan skådat skräp!

Någon högstadieklass som valt musik istället för bildlektion får husera fritt i skolans mediokra studio för att spela in tio låtar tillsammans? Trötta rockriff möter ännu sömnigare heavymetal-diton och på det, klassens sångfågel bakom mikrofonen, en tjej som helt sonika väljer att pratsjunga fram texten (vilket även den mansstämma som ibland backar upp den stackars flickan gör). Antagligen är hon dotter till skolans rektor, för ingen tycks på allvar ha vågat yppa ord som ”medioker” till den här människan?!

En ren våldtäkt på Lennon/McCartney-skapelsen ”Helter Skelter” (musiklärarens sätt att försöka rädda situationen?) finns även den med på plattan.

Jag ställdes för ett tag sen inför ”Pest eller kolera-valet” att tvingas steloperera armar och ben, eller operera bort ”det heliga”.

En sak kan jag säga och det är att jag hellre vaknar upp kuklös och orörlig sju dagar i veckan, än låter ”Even After” fungera som mitt livs soundtrack.

Avgå!

Betyg: 1/5
Text: Manne Påhlsson
Hemsida:
http://www.spiderrockets.com
Bolag: Screaming Ferret

torsdag 14 februari 2008

THE ICARUS LINE ”Black Lives At The Golden Coast” ****


Detta är Los Angeles bandets tredje skiva. Många ser just ett bands tredje skiva som den mest kritiska för deras karriär. Ibland har banden material till två album när de börjar spela in skivor. Det blir svårare till den tredje. THE ICARUS LINE lyckas hur som helst bra med sin tredje skiva. I mina öron påminner de lite om hur BLACK REBEL MOTORCYCLE CLUB lät innan de blev gospelrock.

Här finns influenser från bland annat JESUS AND MARY CHAIN, THE BIRTHDAY PARTY, SPIRITUALIZED, VELVET UNDERGROUND, STOOGES och lite T-REX. Det är mycket feedback på gitarrerna, pianoplink och ibland lite blås. De första vändorna när jag lyssnade på skivan så kändes den lite skränig, desperat och kaotisk men den växer med tiden. Efter ett tag sitter det. Här har ni med andra ord en skiva som håller ett tag.

Betyg: ****
Text: Håkan Berg
Länk: www.theicarusline.com
Bolag: V2 Records

tisdag 12 februari 2008

NIGHTWISH - Dark Passion Play **


Finska opera- eller symfonisk power metalakten NIGHTWISH har nu släppt sjätte albumet sedan debuten, "Angels Fall First", 1996. "Dark Passion Play" är dessutom kvintettens första efter att ha sparkat sångerskan Tarja Turunen som varit med sedan starten. Den nya och svenska vokalisten Anette Olzon bidrar med en flickig röst som tenderar att övergå till rosslig CAROLA i kombination med en rad opassande sångmelodier.

Inledande 'The Poet And The Pendulum' förskräcker med sina 14 minuter av pompösa klassiska stycken, skyars körer, kvidande skrik och ett irrationellt hattande mellan känslostämningar. Det är bitvis vackert men i största allmänhet drygt.

Jag diggar smakfulla 'Eva' vars gitarrer påminner om de lika feta gurorna i TV-serien "Miami Vice". Dessutom hinner promorösten bara dyka upp en enda gång.

Pompöst till överdåd men ändå gulligt och "häftigt". Jag gillar de olika delarna i det som gör NIGHTWISH, men låtarna är inget att hurra för. De rider på en obackad mystik, en dygd som bara låter tillgjord, råheten som bara är ett uppblåst ego samt lidandet som helt består av konventionella musikmönster.Hört om pojken som ropade varg? Bandet har förfinat idén och verkar göra musik efter den ledstjärnan.

Betyg: **
Text: Banesa Martinez

måndag 11 februari 2008

MOS GENERATOR ”Songs For Future Gods” ***


I hålan Port Orchard, Washington i det regniga nordvästra USA har bandet sin hemvist. De tre bandmedlemmarna har alla sin historia i olika band såsom MINDFUNK, VOODOO GEARSHIFT och TREEPEOPLE. ”Songs for future gods” är bandets tredje album tillsammans och min första kontakt med bandet. De spelar en tung rock n´roll som får mig att tänka på band som MOUNTAIN, THIN LIZZY och BLACK SABBATH.

Vissa låtar tycker jag påminner om MONSTER MAGNET då sången ligger rätt nära Dave Wyndorfs sång. Musiken är rätt rakt framförd och svängig med bra tyngd och tryck. När de krånglar till det med någon sorts soudisco i Acapulco gold så vill jag däremot mest spola framåt. Det är nästan lite gubbrock över delar av Into the long sleep. Ibland känns det även lite jämntjockt. Denna skiva fick egentligen mig mest att längta efter nästa album med MONSTER MAGNET.

Betyg: ***
Text: Håkan Berg
Länk:
http://www.mosgenerator.com
Bolag: Small stone records

fredag 8 februari 2008

PRIMORDIAL – To The Nameless Dead ***


Det bjuds på mycket pompa och ståt när irländska PRIMORDIALs nya skapelse ”To The Nameless Dead” landar. Jag borde rimligen ha extremt svårt för detta, då det osar lite väl mycket ”rollspel” över skivan, men mina öron och musiken fattar faktiskt tycke för varandra redan vid inledande ”Empire Falls”.

Ett mäktigt album har manskapet bevisligen fått till. Den mörka episka metal som levereras bygger stämning likt en skicklig murare reser murar, mörkt, atmosfäriskt och majestätiskt är några ord som ger skivan en rättvis bild. En extra eloge till vokalisten Alan Everil, som har en karaktäristisk och drömsk stämma. Ett par fler arga rosslingar än vad som bjuds på under de åtta spåren kunde han dock ha kostat på sig, men utvecklingen har väl sin gång

Även musiken är sparsam på att visa upp bandens en gång så svarta rötter, då black metal-influenserna hålls tillbaka allt som ofta. I spår som ”Traitors Gate” kan man dock skönja dem, men mycket mer än så är det inte.

Skivan har inte den aggressivitet jag önskar, men den fyller en annan funktion trots allt, då stämningen inte ger mycket mer att önska. Kul i sammanhanget är att ju mer högtalarna får jobba, ju bättre låter ”To The Nameless Dead”. Hade jag inte skonat mina grannar, så hade kanske betyget stigit en bit till?

Betyg: ***
Text: Manne Påhlsson
Hemsida:
http://www.primordialweb.com
Bolag: Metal Blade

torsdag 7 februari 2008

I HATE SALLY - "Don't Worry Lady" *


Benämningen "ordbajs" passar in när det handlar om I HATE SALLY, fast då som "tonbajs".

Sedan begynnelsen 2001 har de likt osäkra tonåringar skiftat både inriktning och medlemmar. Från den inledande punktrion till metallkvintett och sedan vidare till dagens fyramannaakt med kryddor av såväl hardcore, punk, metal och thrash.

Promobladet beskriver texterna på "Don't Worry Lady" som något alldeles extra, låttitlar som exentriska och att bandet ligger bland top namnen i dagens extrema musik. En sak är jag säker på och det är att jag håller inte med!

De grova dragen i I HATE SALLY tilltalar mig, visst. Men det känns dock för pubertalt och posigt. Likt ett barn som skriker fram sin vilja - svidande odrägligt. Vid de ljusa stunderna kan sångerskan Dee Prescott likna Brody Dalle (THE DISTILLERS). Men rösten låter snabbt och på tok för ofta pretentiös och förlorar dragningskraften.

Kanadensarna misslyckas till råga på allt med att skapa något sammanhang i sin musik. Den flyter liksom inte. Det är mer som stora block, placerade efter varandra. Visst kan de spela på sina instrument, men det låter bara tråkigt och innehållslöst.

Lika kul som TV-brus.

Betyg: *
Text: Banesa Martinez
Bolag: Density Records

tisdag 5 februari 2008

Mattias Eklunds bästa album 2007



1. Queens of the stone age "Era vulgaris" 20p

2. Backdraft "The second coming" 19p

3. Clutch "From beale street to oblivion" 18p

4. Darkthrone "Fuck off and die" 17p

5. Marduk "Rom 5:12" 16p


Top 5 sämsta skiten 2007


1. Symphony X "Paradise lost"

2. Pain "Psalm of extinction"

3. Crashdiet "The unattracted revolution"

4. Mayhem "Ordo ad chao"

5. Rush "Snakes & arrows"

måndag 4 februari 2008

Magnus Engvalls bästa album 2007



1. Backdraft - The second coming 20p

2. Foo Fighters - Echoes, Patience, Silence & Grace 19p

3. Jens Lekman - Night Falls Over Kortedala 18p

4. LCD soundsystem - Sound of silver 17p

5. Mando Diao - Never seen the light of day 16p

6. The Thrills - Teenager 15p

7. Burial - Untrue 14p