onsdag 26 december 2007

Årets album - Rockharder 2007


1. Foo Fighters – Echoes, Silence, Patience & Grace 67p
2. Backdraft – Second coming 53p
3. Clutch – From Beale Street To Oblivion 42p
4. Watain – Sworn Of The Dark 40p
5. Dark Tranquility – Fiction 38p
6. Big Business - Here Comes The Waterworks 38p
7. Machine head – The Blackening 36p
8. Dollhouse – Royal Rendez-Vous 33p
9. QOTSA – Era Vulgaris 32p
10. Monster magnet – 4-way-Diablo 32p
11. Nifelheim – Envoy of silence 32p
12. Entombed – Serpent Saints 30p
13. Hatesphere – Serpent Smiles And Killer Eyes 30p
14. Kongh – Counting Heartbeat 28p
15. Neurosis – Given to Rising 28p
16. Mando diao – Never Seen The Light Of Day 27p
17. Deathbreath – Let it stink 26p
18. Arch enemy – Rise of the tyrant 24p
19. Turbonegro – Retox 22p
20. Kent – Tillbaka till samtiden 21p


Not: I juryn satt redaktionen Banesa Martinez, Benny Nilsson, Calle Sjöström, Daniel Robertsson, Louise Rickardsson, Manne Påhlsson, Magnus Engvall, Mats Rydström och Mattias Eklund. Skivor med samma poäng har rankats efter högsta placering från redaktionens individuella listor. Alltså har en skiva fått 20p från någon i redaktionen rankas den högre än titel med flera 10 poängare.

måndag 17 december 2007

DEMIRICOUS - Two (Poverty) **


Kerry King lär gilla bandet och visst kan SLAYER placeras in i samma mening som DEMIRISOUS, av fler anledningar än just det faktum att den bitige gitarristen diggar vad han hör. Inspirationen till bandets andra album (One (Hellbound) från 2006 företräder Two (Poverty) hämtas nämligen från såväl Thrash, som svenskklingande kängpunk rockigare Deathmetal och nyare sortens Metal. Utöver SLAYER så hör man ibland spår av bland andra S.O.D och även WOLFPACK då och då. Ett och annat stänk av snabb-snabb grind klämmer man in här och där dessutom.

Låter det som en skön blandning? Ja, varför inte?
Amerikanerna tycks dock ha lite svårt för att få helheten att gå ihop, det blir på tok för spretigt och osammanhängande, resultatet hamnar någonstans mellan onyanserat och jobbigt, vilket väl knappast kan ha varit tanken när man satte sig för att snickra ihop låtar.

Grundstenen utgörs på det hela taget av midtempo-Thrash vilket jag personligen inte är någon större anhängare av så det är trots allt tur att man försöker göra något mer än så då och då, även om resultatet som sagt inte alltid blir det bästa.

Producenten Erik Rutan ligger bakom ljudet och min åsikt är att han sköter biffen bättre för band med en mer teknisk inriktning. Här känns trummorna för konstlade och övertriggade för att passa in i låtmaterialet.

Betyg: ** (2/5)
Text: Manne Påhlsson
Hemsida:
http://myspace.com/demiricous
Bolag: Metal Blade

onsdag 12 december 2007

MOONSPELL – ”Under Satanae” **


Att gräva fram en bunt gamla låtar från urminnes tider (”All existing pre-Wolfheart songs”, som det heter), damma av dem och spela in dem på nytt med lite nya arrangemang, tycker de gamla portugiserna är en utomordentligt bra idé. Jag blir inte förvånad över min egen reaktion, som känns som ett spontant ”Varför?”

Att TWISTED SISTER gjort en nyinspelning av ”Stay Hungry” visar prov på brist på självrespekt och självdistans, riktigt så illa är det inte med MOONSPELL, tack och lov för det, då ett sådant klavertramp hör hemma på en 100-höjdare-lista!

Mini-albumet ”Under The Moonspell” från 94 och demotapen ”Anno Satanae”, släppt året innan, är vad plattan innefattar. Dessutom har bandet rotat riktigt djupt i säcken och plockat upp mer obskyrt material i form av ”Serpent Angel”, plattans enda riktiga behållning, en låt som skrevs under bandnamnet MORBID GOD redan 1992.

”Under Satanae” är kanske kul för folk som inte är speciellt bekanta med bandets rötter och har svårt att hitta tidigt material i fysisk form, samt för die hardfansen att begrunda, analysera sönder och jämföra med originalet. För oss övriga ter sig det hela som en måndagsförmiddag, alltså helt onödig!

Betyg: 2/5
Text: Manne Påhlsson
Bolag: SPV/Steamhammer

måndag 10 december 2007

WIT - ****


Förstår du? Du kan alltså lyssna på WIT direkt. Utan varken att lägga ut en enda krona eller behöva lämna din älskade dator! Trion bjuder till upp dans upp med sina sex kreationer allt tillsammans med en sympatisk snurrande svart/vit spiral som bakgrund på hemsidan.

Den Malmö baserade trion uttrycker sig i en euforisk orgie som hämtad ur garage influerad rock 'n' roll, hård rock och blues. I 'Run Away Hide!' träder galenskapen hos orgeln i THE DOORS fram. Jag skakar gärna mina lurviga fötter i takt med trummorna till 'Ready Hot' och 'Howlin' in the night'. Jag är däremot lite tveksam mot trions grusiga sound med retro touch.

Tanken på PINK FLOYD dyker upp så snart de första tonerna av 'Wake up!' når mitt öra. Det är metalliska gitarrer, flådigt men också ömt. Så smakfullt och stämningsfullt. Jämförelsen med THE DOORS är dessutom korrekt då sångaren Pece skapar samma intensiva beroende. Tårarna smyger sig upp och gör min syn helt suddig. Men det gör inget för jag bara njuter av den enorma känslostormen.

Jag vill köpa detta!
Enkelt och koncist!
I love it!

Betyg ****
Text: Banesa Martinez
Sättning: Pece (Sång & gitarr), Peter (bas & sång uppbackning) och Johan (trummor)

fredag 7 december 2007

ENGEL – Absolute Design ***


Det är ett målmedvetet gäng, killarna i skivdebuterande ENGEL. Att man gjort sig ett namn redan innan skivkontraktet var i hamn råder det inget tvivel på, intervjuer och uttalanden smyger heller inte med att detta är på allvar. Man vill lyckas och lyckas bra. Kanske inte så konstigt.

Den fem man starka uppställningen, vars tidigare hemvist är bland andra IN FLAMES, GARDENIAN, THE CROWN, LORD BELIAL och EVERGREY är bevisligen inga färskingar. Det är viktigt att ”helheten” finns där. Allt ska klaffa. En stilren logo och enhetlig scenklädsel ger det visuella intrycket och medlemmarna gör sitt yttersta för att prestera på skiva såväl som på scen.

Jag råkar dessutom veta att bandets replokal stoltserar med en spegelvägg, för att man ska kunna studera och justera sitt kroppsspråk och rörelsemönster inför ett kommande framträdande? Kanske.

”Absolute Design”, antar jag, är en titel som kvintetten önskar ska sammanfatta plattans 12 spår metal av det modernare, kommersiellt gångbara snittet där arg skrikig sång avlöses av melankoliskt dito, på ett betydligt bättre sätt än vad som är norm för genren. Det rytmiska riffandet känns igen, men skivan i sin helhet innehåller rätt sorts djup, mörker och variation för att göra sig slagkraftig.

Måhända är slutresultatet aningen välpolerat och lättsmält för undertecknad, men även det får antas vara en väl vald strategi.

Betyg: 3/5
Text: Manne Påhlsson
Hemsida:
http://www.engelpropaganda.com
Bolag: SPV

lördag 1 december 2007

MONSTROSITY ”Spiritual Apocalypse” **


Det är få band som kan stoltsera med att ha varit aktiva så pass lång tid som MONSTROSITY och ändå klara sig med så få släpp. Sedan debuten ”Imperial Doom” 1992, mängden medlemsbyten, flertalet varv runt jorden och fyra släpp senare, söker de nu upprättelse med ”Spiritual Apocalypse”.

Likt ett barn som öppnar en present i ultrarapid och sakta men säkert inser vad som finns innanför omslagspapperet, så påverkar albumet mig. Just när jag förstår själva vitsen med de tio spåren av effektiv döds, är presenten redan öppnad och överraskningen slut. Här står jag, med byxorna nere och känner mig smått lurad av att allt gick så fort. Titelspåret samt efterföljande Firestorm rinner av mig likt en elak tarmsköljning. Synd eftersom de erbjuder lite mer melodier än vanligt.

Skivan kommer till sin fulla rätt när plutonen slutar hetsa så förbannat mycket. När de stannar upp ett tag, skruvar ner tempot och spelar med spontanitet istället för den klassiska ”nu-ska-vi-se-vilket-dödsmetalband-som-är-snabbast-i-världen”-mentaliteten, det är då de är riktigt bra. Det är då gitarrharmonierna, solona och melodierna i överlag kommer till sin fulla användning och levererar något stort. Nu blir det istället en halvtaskig blandning av både det ena och det andra.

Betyg: **
Text: Tomasz Swiesciak 2007-06-11
Länk: http://www.myspace.com/monstrosity1