onsdag 28 november 2007

TRUCKFIGHTERS - "Phi" *****


- Aj Aj Kapten! På med 3D-glasögonen, vi är på väg in i hyperrymden.

Vilken lycka! De svenska fuzzarna drar verkligen fram på nya fullängdaren "Phi". Kraftfullt och orkanlikande övertygar de som när de stod på scen i Malmö under våren, på turné med FU MANCHU och VALIENT THORR!

TRUCKFIGHTERS har ett originellt sound där de utmärker sig med grova blytunga bas- och gitarrslingor. Uppföljaren är svårlyssnad till en början då den är så dov och mörk. Fast till skillnad från debuten "Gravity X" (2005) är detta släpp jämnare och djupare i stämning, med volym förändringar som gör ljudlandskapet tredimensionellt.

Min nya idol Paco sköter sitt slagverk med stor kontroll och talang. På långköraren 'Chameleon' visar han med kraft och noggrannhet att percussion eller skinnplågande både kan explodera och plana ut. Allt detta ackompanjerat tillsammans med både tung och melodiös fuzz. Gud så majestätiskt!

Ytterligare låtar att älska är väna 'Dysthymia' vars fantastiska gitarrer får mig att stelna. Även lysande riffen i 'Slacken' får min inre röst att slutligen skrika - 'Fy f*n vad bra!'.

Som en knivskarp egg skär kvartetten genom verkligheten och uppvisar en mystisk tyngd.

Text: Banesa Martinez
Bolag: FUZZORAMA records 20071008

måndag 26 november 2007

THE SOULSHAKE EXPRESS - "Heavy Music" ***


Den svängiga upplevelsen THE SOULSHAKE EXPRESS bjuder på är lockande som en populär låt på radion. Lite tjatig och catchig men irriterande i längden. De är riktigt bra men kan inte alltid följa upp sina utsvävingar. Det passar liksom inte ihop helt jämt och behagligt.

Förutom spåren 'Perfect Combination' och 'Cognitive Dissonance' så är det tydligt att rockkostymen de valt behöver växas i. Karlstadbandets smått ogreppbara sound sträcker sig från RAGE AGAINST THE MACHINE till THE HELLACOPTERS. Jag vet inte varför men det låter lite omoget. Jag får intrycket av att de vrider ut så mycket som möjligt ur guldklimparna de plockat fram ur den vida floran. Som tur är ger trummisen Joakim Eriksson bandet den grövre tonen och är rätt felfri.

Problemet kan ligga i David Eriksson's röst. Den har grymma variationer men när det går från skrovligt till ljust och hjälplöst blir det en smula odrägligt. Känsloväxlingarna gör att det låter lite ytligt och själlöst. Jag saknar djupet, det återhållsamma förförandet och den röda tråden.

Betyg: ***
Text: Banesa Martinez
Bolag : Bad Reputation 20070915

fredag 23 november 2007

DEVIL RIDING SHOTGUN ”Devil Riding Shotgun” **


Bandet härstammar från Albuquerque, New Mexico USA. Deras andra demo har hela åtta spår vilket nästan kan ses som ett minialbum. De spelar någon sorts stonerrock med lite CORROSION OF CONFORMITY, MELVINS och ALICE IN CHAINS stuk.

Demon kunde ha varit hur bra som helst men bandet är tyvärr inte summan av sina influenser. Det känns som om att jag har hört det förut och bättre tidigare helt enkelt. Bandet är en trio som känns kompetenta på vad de gör men de får tyvärr inte mig att gå igång. Det är dock inte helt utan sina stunder.

Betyg:**
Text: HÅKAN BERG

Länk: www.myspace.com/devilridingshotgun

onsdag 21 november 2007

ZONARIA ”Infamy And The Breed” ***


När jag efterforskar detta talangfulla och Umeåbaserade metalband möts jag av halvdan kritik från mina branchkollegor. Bland annat rackas det ner på bandets tämligen unga ålder. Det snackas om hybrider till höger och vänster och bland influenserna nämns HYPOCRISY, DIMMU BORGIR och ARCH ENEMY. Förvisso, inflytandet kommer säkerligen från dessa håll men samtidigt skulle jag vilja tillägga IMPALED NAZARENE och MARDUK.

Just förstnämnda akt har norrlänningarna turnerat med och kanske har det finska bandets musik färgat av sig på ZONARIA. Det norrländska vemodet är påtagligt och lika becksvart som Umeå självt mitt i vintern. Samtidigt erbjuder ”Infamy And The Breed” en välpolerad debut. Det är atmosfäriskt och melodiskt på samma gång utan att bandet gör avkall på brutaliteten och tyngden i musiken.

Image Of Myself klingar lätt med sin simpla syntmatta i bakgrunden men fungerar ypperligt som en utökning till de stadigt riffande yxorna. Vissa riff känns igen och den rena rösten har vi hört tidigare. Ändå går det aldrig till överdrift. ZONARIA är istället ett ungt band och att omnämnas som Sveriges bästa osignade akt är ett bevis om något på att bandet kommer inleda något särpräglat.

Betyg: ***
Text: Tomasz Swiesciak 2007-09-29
Bolag: Pivotal Recordings
Länk: http://www.myspace.com/zonaria

måndag 19 november 2007

SOURCE OF IGNITION – ”What We´re Made Of” ***


Ett nedslag i sent 90-tal snarare än någonting som bör anses ligga “rätt i tiden”. Men trendföljande band tenderar att försvinna lika fort som de poppar upp, så SOURCE OF IGNITION är nog att räkna med trots allt. Med ett välljudande och väl framfört låtmaterial bjuder fyralåtars-EPn ”What We´re Made Of” på en mix av aggrometal, nyare thrash och hardcore. Jag vet inte i vilka band killarna huserat tidigare, men att det inte är första gången de skriver låtar hörs.

Att inte nämna de svenska landsmännen FACE DOWNs lysande debut ”Mindfield” vore kanske inte att begå tjänstefel, men dumt då SOURCE OF IGNITION ger ifrån sig musik i samma anda, ibland väldigt likt, ofrivilligt eller ej.
Det utsökta EP-formatet gör att låtarna ger mersmak och om fullängdskostymen kommer passa bandet återstår att se, även om jag inte är vidare orolig för att den skulle sitta annat än som en smäck!

Betyg: 3/5
Text: Manne Påhlsson
Hemsida: http://www.sourceofignition.com
Bolag: Hornvalley Records

fredag 16 november 2007

STRINGS OF CONSCIOUSNESS – “Our Moon Is Full” ****


Att sätta stämpel på musik kan vara nog så svårt. I det här fallet blir det total kapitulation! Saxofon, elgitarr, synth, harpa, trumpet, trummor, samplingar, bas, sång, prat ja det mesta ryms inom ramen för vad STRINGS OF CONSCIOUSNESS delger lyssnaren. Är det metal? Nej. Är det rock? Nej. Är det jazz? Nej. Är det pretantiöst? Ja. Är det bra? Oh ja!

Bandet svävar i en slags gråzon. Ibland är det knappt musik som strömmar ur högtalarna utan mer olika ljud och ord och på ett konstigt sätt att det intresset för skivan blir större och större. En känslomässig och karaktäristisk liknelse med band som SUNN O))) kan skönjas, även om ”Our Moon Is Full” inte är hälften så nattsvart utan ger en mer upprymd sinnesstämning. Mörker och vemod saknas inte, men det är inte där bandet lägger sin tyngd.

Bör utforskas av anhängare av alla möjliga typer av musik. Något att läsa böcker till om inte annat!

Betyg: 4/5
Text: Manne Påhlsson
Hemsida: http://myspace.com/stringsofconsciousness
Bolag: Central Control

onsdag 14 november 2007

NO HAWAII - "Bruce Lee in your brain" (EP) ***


Efter en turbulent tid med otaliga medlemsbyten fokuserar sig Göteborgsbandet NO HAWAII nu på hardcore med skruv. Förvrängningen är psykedelisk och progressiv, något det ljuva omslaget antydde utan att säga hela sanningen.

Klarvaken av de inledande skriken möttes jag av en intressant men något obekväm atmosfär. De tre låtarnas skiftande stämningar mellan ilska, utlopp, ängslan och sorg förvånar och trollbinder.

Bäst är 'Isaul' som både känns ceremoniell och galen. EPn rymmer härliga flashbacks till tungviktarna SEPULTURA, THE MARS VOLTA och NAPALM DEATH men de få och maratonlånga låtarna är svåra att greppa. De skapar mest en önskan om att få höra mera.Halvtimmeslånga ”Bruce Lee in your brain” är irriterande då den inte släcker törsten. Kanske är det taktik, för jag sitter fortfarande och väntar på resten.

Betyg: ***
Text: Banesa Martinez
Hemsida: http://www.myspace.com/nohawaii

måndag 12 november 2007

MINDSHIFT ”Demo” *


Till skillnad från andra band som behöver flera år på sig, lyckas MINDSHIFT utveckla sig musikaliskt enbart över tre spår. Visst, musikalisk evolution i all ära men någonstans måste ju gränsen dras. Är det PANTERA med en dålig Ronny James Dio? Är det NICKELBACK eller 3 DOORS DOWN? Har lite svårt att sätta fingret på vad bandet vill göra gällande med denna demo. De tre spåren känns malplacerade och så långt ifrån varandra att stilar blandas kors och tvärs.

I Alone bjuds vi på en riffest utom denna jord men så fort sångaren tar ton känns allt opassande och fel. Nästföljande Hourglass bjuder på en postpunkig inledning innan den avväpnar sig själv helt och hållet och blir en emovänlig rockballad. Sångaren Andys stil passar dock bättre på denna låt. Kan detta vara bandets nisch? Kanske kan jag svara på frågan bättre själv? Ett hårdare arbete på att skapa en heterogen blandning av musiken hade varit det bästa. Just nu lider kvintetten av samma symptom som många nybörjare gör – identitetslöshet.

Betyg: *
Text: Tomasz Swiesciak
Bolag: Osignerat 2007-05-27
Länk: www.myspace.com/mindshiftmusic

fredag 9 november 2007

Asteroid –”S/T” ***


Denna 11-spårs debut tog sin tid att smälta ner och destillera för att få fram dess essans i skrift. För trots ASTEROIDs 60/70-tals inspirerade rock med den nya tidens influenser, inte minst fuzz, så försvinner inte tanken på att de inte vill tippa för mycket åt ena hållet.

Den kraftfulla basen och gitarren på The Infinite Secrets of Planet Megladoon trycker mot mitt bröst och får mig att flåsa av välbehag. Min absoluta favorit är Little Fly som med sina hårda trummor och den grooviga gitarren gör att trion hittar rätt in i mitt hjärta. Spåret Silver Leaf kändes för seg de första lyssningarna men växer till en ljuv vilopaus under ett stjärnbeklätt himlavalv.

I ett försök att beskriva hur ASTEROID låter återkopplar jag gärna till två utav sveriges musikhjältar och påstå att det grovt låter som en blandning av WITCHCRAFT och TRUCKFIGHTERS. Däremot känns det som att majoriteten av låtarna rinner av mig så fort de tar slut och att den förvirrade känslan är närvarande i stora delar av skivan. Känslan av att de tyglat sig och hellre gått den säkrare stigen istället för att slita av sig kläderna och hiva sig upp på ett träd för att finna en galnare väg till sin destination. Jag saknar ytterligare råhet, energi och hänsynslöshet.

Betyg: ***
Text: Banesa Martinez
Länk: http://www.asteroid.se
www.myspace.com/asteroidband
Bolag: Fuzzorama Records

onsdag 7 november 2007

GREENLEAF - "Agents of Ahriman" *****


Välsignade "Agents of Ahriman" är superbandets tredje släpp sedan debuten 2001. Deras genomtänkta sydstatsrock med flärd gör sig bäst med en kall i näven och ett genuint intresse för hård rock. Min favorit är svängiga 'Alishan Mountain' vars smått fantastiska riff från Tommi Holappa (DOZER) får mig att rodna sådär barnsligt rödrosa. Titelspårets trumdriv påminner om KING CRIMSONs '21st Century Schizoid Man' och är ren njutning. Trots ingredienser ur spridda delar från deras musikgrund blandas det med en utsökthet och precision som bara finns hos riktigt kompetenta musiker.

Bristen på texthäfte är riktigt trist, det hade verkligen behövts. Och något besviken blir jag av 'Ride Another Highway' som är mer pudelrockig än svängig hård rock. I ljuset av låtarna med Oskar Cedermalm’s (TRUCKFIGHTERS) röst bleknar detta stycke omgående men är dock en av få svagheter på ett annars komplett alster.

Kan GREENLEAF vara Sveriges svar på amerikanska QUEENS OF THE STONE AGE? Det råder dock inte någon tvekan om vare sig kompetens eller betydande tidigare historia från kreatörerna. "Agents of Ahriman" tänjer det som är uttjatat sedan åratal men lik förbannat låter ändå deras produkt helt färsk. I bandets bio hittar jag citatet "...GREENLEAF has consistently defined what rock 'n' roll was, is, and should be..." och jag kan inte annat än att nicka febrilt. Gå och köp!

Betyg: *****
Text: Banesa Martinez
Bolag: Small Stone Records 20071010

måndag 5 november 2007

Nifelheim – Envoy of lucifer ****


Utan tvekan slamrar och larmar denna spikbeklädda stockholmspluton på som om det inte finns någon morgondag. Att bröderna Hårdrock Eric och Per Gustavsson är kärnan i bandet råder det ingen tvekan om. Under de senaste 17 åren har de förpestat åtskilliga skivspelare med stor frenesi och entusiasm. Det verkligen sprudlar om bandets köttiga metal som härstammar från ett svunnet 80-tal.

Denna gång har de utökat styrkan med gedigen hjälp av metallskallar som Insulter of jesus christ (Peter Stjärnvind) från Entombed och Sebastian Ramstedt från Necrophobic och det är just doften av det sistnämnda bandet som ekar lite i bakgrunden. I övrigt plöjer bandet på som tiden ståt still, i många fall kan det vara ett tecken på svaghet men i fallet Nifelheim känns det fantasifullt och fräckt. Kort sagt är detta en klar glimt från en svunnen storhetstid för denna typ av uråldrig ondska. Lyssna och njut.

Betyg: ****
Text: Daniel Robertsson
Länk: myspace.com/nifelheimsverige

torsdag 1 november 2007

SOULDRAINER - Reborn ***



Bandet själva vill likna sin musik med att dö på ett våldsamt men ändå på ett vackert sätt, deras midtempo dödsmetall berikad med syntar och operasång långt ifrån Nightwish som tur är, har de en genomgående sorgsen känsla som mycket väl kan leva upp till den bilden.

Den mest namnkunnige i bandet trumslagaren Nils Fjellström (DARK FUNERAL/ IN BATTLE / SANCTIFICATION) som här visar att han kan annat än att blasta i överljudshastighet och mangla dubbelkaggar i 500 bpm. Pluspoäng för att de inte gör en så stor sak av att de hade en av Sveriges snabbaste trummisar och inte låter honom grinda nånting. Nils är inte med i bandet längre då DARK FUNERAL tar mycket av hans tid.

SOULDRAINER är doom/death, väldigt tillbaka lutad. Lite segt blir det till och från som med all liknande musik. Detta är avslutningsvis en skiva att lyssna på när man är på humör för sopranodoom från Östersund.


Betyg: ***
Text: Calle Sjöström
Länk:
www.myspace.com/souldrainer
Bolag: MASCOT RECORDS