tisdag 30 oktober 2007

THE DURANGO RIOT ”Telemission” ****


Det första som slår mig när jag hör svenska THE DURANGO RIOTS debutskiva är att sångaren Fred låter väldigt likt en ung Ozzy Osbourne. Efter ett par genomlyssningar slås jag även av hur varierad skivan är. De bjuder verkligen på en omväxlande resa. Bandet blandar friskt mellan punkrock, garagerock, stonerrock och de har även lite influenser av blues.

Själva kallar de hur som helst sin stil riotrock. De hoppar med en självklarhet mellan stilarna som jag inte tycker man hittar hos så värst många debuterande band. Bandet vågar också dra ner på tempot ibland och har med munspel, dragspel, saxofon och flamencogitarr (!) på skivan. På deras hemsida skriver de om tristessen i Karlskoga som drivkraft för deras musik. Detta får vi tacka Karlskoga för. Nu hoppas jag att THE DURANGO RIOT tar sig till en spelning nära mig så att jag får se dem live. Det borde vara något i hästväg.

Betyg: ****
Text: Håkan Berg 2007-10-18
Länk: www.durangoriot.com

fredag 26 oktober 2007

THE BLACK DAHLIA MURDER ”Nocturnal” *


Blastbeatsen står som spön i backen och de gutturala – nästan hardcoreaktiga skriken avlöser varandra på denna tredje giv från Michigankonstellationen. Vart om vartannat präglas ”Nocturnal” av abyssala growl och ettriga och intrikata småriff. Jag blir stressad.

Jag tänker mig en hetsig liten hund. En chihuahua med komplex för sin storlek som måste hävda sig till vilket pris som helst. När de mörka growlen väl visar upp sig förvandlas denna lilla Paris Hilton-leksak till en stor och hungrig dobermann, märkbart förbannad.

Skivan lämnar mycket kvar att önska. Det blir enkelspårigt och trist även om vissa guldkorn kan hittas. Men det är som att leta efter en nål i höstack. Titelspåret fungerar med sina harmoniska och nedstämda gitarrer men annars lämnas jag mer irriterad än tvärtom. Det smattras konstant över hela skivan. Som ett radband av små smällare som aldrig vill sluta sprängas.

THE BLACK DAHLIA MURDER har tidigare passerat mig obemärkt. Det gör de även denna gång, om än med en enerverande eftersmak.

Text: Tomasz Swiesciak 2007-10-02

Länk: http://www.myspace.com/blackdahliamurder

Betyg: *

onsdag 24 oktober 2007

KONGH - ”Counting Heartbeats” *****


Det låter ju som METALLICA....

Nej, nu ska vi inte vilseleda någon i onödan. Det var inte riktigt sant. Jag kan dock inte sticka under stolen med att sångaren, tillika gitarristen i skivdebuterande KONGH ibland låter som den en gång unge och hungrige James Hetfield, då i synnerhet från perioden kring ”Ride the Lightning” . Exempel på detta finner du halvvägs in i det utsökta öppningsspåret ”Pushed Beyond”, för övrigt det kortaste av skivans totalt fem spår, ”bara” dryga 11 minuter!

Att man var något riktigt stort på spåren märktes redan i och med den självbetitlade demon som släpptes 2006, från vilken två av ”Counting Heartbeats” låtar (”Zihuatanejo” och ”Adapt The Void”) är hämtade från, damp ned som en bomb i underjorden, till synes helt rätt i tiden. Den mörka och ibland sludgedoftande Doom som dessa unga smålänningar levererar går rakt in i venen och trollbinder lyssnaren på ett nästan kusligt sätt, kraftfullt, vackert och djupgående.

Att produktionen lämnar en del att önska är en tanke som försvinner efter några varv och jag inser att ljudbilden som är lite tunnare än den som rattades till demoinspelningen, gör skivan klarare och kargare, på ett positivt sätt.

Jag är helt övertygad trion kommer kunna gå så långt det bara går i den aningen snäva genren den tillhör, kontraktserbjudanden av betydligt större karaktär kommer säkerligen dyka upp om de inte redan gjort det, för trots att året har några månader kvar innan 2007 övergår i 2008, så törs jag nästan sätta ”Counting heartbeats” högst upp på prispallen över årets skivsläpp. Fantastiskt!

Betyg: 5/5
Text: Manne Påhlsson
Hemsida: http://myspace.com/kongh
Bolag: Trust No One Recordings

måndag 22 oktober 2007

MARULK - Demo *****


Den nya tiden är här och då menar jag inte än mer elektroniskrock. Nej nej. Framtiden är återtågandet av den kärnfriska och starka hårdrockstrion!

MARULK är bara ett av de många - dock på en hög nivå - band som visar sig ha mer substans i musiken genom att skala av alltm, förutom de traditionella ingredienserna trummor, gitarr och bas. Förutom inblandandet av grunge och hardcore har Göteborgsbandet två häftiga sångare som ger upplevelsen en extra krydda. 'Neighbour Blues's refräng sätter sig genast och blir lätt min favorit där inte bara den fuzziga gitarren tänder utan också de till synes symbiotiska rösterna.

Fjärde spåret på demon är lysande 'Pass Auf' framförs jammande där den tuffa trion varken spara på krut, kreativitet eller krossande gung. Demons fem spår är mer ett prov på MARULKs olika utvecklings möjligheter än en jämn låtbild. Jag hoppas på ett framtida släpp där låtarnas kärna bevaras och att bandet fortsätter våga vara lekfulla.

Betyg: ***** (5 av 5)
Text: Banesa Martinez

fredag 19 oktober 2007

Dirt Cheap CD's Pitt Street 238 Sydney ****


Våran reporter Tomasz har tagit kappsäcken och blåst i väg till Australien på ett äkta roadmovie maner. Vi hemma i Svedala kan inte annat än att ivrigt vänta på nya rapporter från våra utsända. Under tiden kan vi botanisera hur det kan vara att leta efter bra plattor i Sydney, så håll tillgodo.

Oupptäckt låg den där, skivbutiken med sina röda träfasad och en neonskylt som lös ”Open”. I samma ögonblick jag stigit in i den lilla boden och lyft min blick från den välkomnande tröskeln möttes jag av en skylt, välsignad med orden ”Metal/Rock”, längst in i ett hörn. Jag sprang fram som om det gällde mitt liv och möttes instinktivt av en känsla av eufori. Det var som menat för mig att hitta denna lilla juvel i Sydney, gömd bakom alla Gucciaffärer och Quicksilverbutiker.

Jag var nära på att sätta det ljumma Starbuckskaffet i halsen när min flackande blick svävade observatoriskt över de gula ”Nice Price”-lapparna. Jag fällde en tår när jag tog upp SLAYERs senaste släpp ”Christ Illusion” ur skivdisken. Jag omfamnade den samtidigt som min sifferdyslexiska hjärna omvandlade priset från australiensisk till svensk valuta. 90 kronor!

Jag vände mig om och där, i sin röda elegans stod hon - som en scen ur “Pretty Woman” - COHEED & CAMBRIAs ”Good Apollo, I'm Burning Star IV; Volume One: Fear Through The Eyes Of Madness”. Specialutgåvan med bonus-DVD och ett extra stort informativt texthäfte. En snabb uträkning senare kände jag mig vimmelkantig. Mina ben hade svårt att bära upp denna outtröttliga och metalhungrande kropp, 72 kronor…

Detta är Dirt Cheap CD's, mitt på Pitt Plaza i Sydney. Jag önskar bara att deras sortiment av metal var större än vad det lilla hörnet kunde erbjuda.

Betyg: ****

Text: Tomasz Swiesciak 2007-10-17

Länk: http://www.dirtcheapcds.com.au/stores.php

onsdag 17 oktober 2007

NOMINON -TERRA NECROSIS ****


Jönköpingssönerna NOMINON är tillbaka med en sin krossande oldschool DEATHMETAL. "Terra Necrosis" låter ruttet, förvridet, pestsmittat och illavarslande. Skivan är som en stinkande best som jagar dig i dina febrigaste mardörmmar, alltid vakande i de levande skuggorna, redo att hugga mot din blottade hals. Dödsplutonen är här för att slita dig i stycken med rostiga krokar. Med den nya plattan fortsätter de sitt korståg mot melodier, polerade produktioner, och synthar. Är du med i det korståget så är det här en skiva att införskaffa. Låt "Terra Necrosis" gripa om ditt hjärta som en kallbrand som är för sen att bota.

Betyg: ****
Bolag: Konqueror Records
Text: Calle Sjöström
Länk: www.myspace.com/nominon

måndag 15 oktober 2007

CUT LIPS – ”China White” ***


Aldrig har det väl varit så populärt att se ut och låta som gamla hårdrocksbanden av sleaze och glam-snitt från 80-talets glada dagar. Band som MÖTLEY CRüE och GUNS N´ ROSES gick i spetsen för en musikstil som älskades, för att sedan knuffas bort och ratas till förmån för andra, mer aggressiva musikinriktningar. Det mesta ”går igen” som man brukar säga och nu är det bevisligen dags att visa bringan och tupera håret än en gång! Svenska CUT LIPS passar på att smida medan järnet är varmt och fyralåtars-plattan ”China White” blir deras strå till stacken.

Bara att granska bandets utseende ger en tydlig vink om hur dessa gossar låter: Färglada tatueringar, trasiga jeans, en pava Jack Daniels i näven, bandana, hatt, en bar överkropp skymtande under en öppen jacka, gigg, pilotbrillor hängande över bröstet och svarta skinnhandskar. Nostalgitrippa lite i vinylsamlingen och släng ett öga på bandfoton från väl valda skivor, så är saken klar:

CUT LIPS ÄR GUNS N´ ROSES!

Musiken då? Tja, med låttitlar som ”Lady Decadence” och ”Shakedown” förstår ni att detta lika gärna skulle kunna finnas med bland ratat material från inspelningen av ”Appetite for destruction”, hörde jag en koskälla? På Axl Rose-manér levererar den pigge sångaren Michael Cheff sina vokala insatser och en inte allt för vild gissning är att bandet startade sin karriär som coverband.
Turligt nog, för CUT LIPS del, så finns det betydligt sämre band att dyrka och apa efter och när Axl´s egna Hybrisfreakshow aldrig tycks åstadkomma ett förbannat dugg, kanske detta kan fungera som komplement?

Betyg: 3/5
Text: Manne Påhlsson
Hemsida: http://www.cutlipsonline.com
Bolag: Eget släpp

fredag 12 oktober 2007

VANITY BLVD - Share My Pain ** (Singel)


Våren 2005 bildades glamrock bandet VANITY BLVD som består av fyra Avesta-bor som redan hunnit avverkat Sweden Rock. Frontfiguren Cindi lägger mer krut på halv wailandet än uttalet vilket gör sig tydligt i hennes woh-oh-uu-ooo-oh's. Bäst hörs just frasen 'Share my pain', något som passar typen som inte har så höga krav på sin musik. Mer än att hon mumla sig fram till refrängen som sedan yttrar sig våldsamt och tydligt, oftast alltför snabbt.

Produktionen känns uttorkad på roliga överraskningar. Men det är Cindi's röst som ger VANITY BLVD ett eget sound, annars hade låten lika gärna kunnat vara en förprogrammerad mp3:a till mobilen.

Jag uppmuntar inte på något sett utvecklandet av den svenska glamrocken för hittills har den bara visat sig bestå av kopior som vill leva andra bands livvstil. Precis, det verkar handlar om en livsstil och inte något speciellt med musiken som måste ut. Jag blir misstänksam. På samma sätt som med människor som bara gör saker för pengarnas skull.

Att Ryan Roxie (ALICE COOPER) personligen sett till att bandet fått en skivinspelning gör nog en och annan nyfiken. Ärligt talat tycker jag bandet skall hoppa över Ryan i fortsättningen och trycka på gaspedalen själva för han tillför allt för lite. Rock on!

Betyg: ** (2 av 5)
Text: Banesa Martinez
Hemsida: http://www.myspace.com/vanityblvd

onsdag 10 oktober 2007

MAN MUST DIE ”The Human Condition” **


Scottlands motsvarighet till köttfabriken Scan stavas MAN MUST DIE. Något säger mig att rutinerna för hygien inte hålls lika rigida som i Sverige. Det handlar nämligen inte om någon fin konserverad köttprodukt i lyxig förpackning och med KRAV-märkning, utan den fulaste dödsmetalen ditt magsystem förmår att smälta.

Om Pulp Fiction eller Full Metal Jacket vore en musikalisk skapelse, vore de ”The Human Condition”. Här sparar det nämligen inte på det verbala krutet utan diverse grammatiska böjningar av ordet ”fuck” präglar lyriken genomgående. Promobladet säger ett dödsmetallens Slayer. Jag håller inte med. Vokalistens högoktaviga tillmälen för tankarna istället till en smutsig engelsman vid namn Dani.

Ibland blixtrar de kjolbeklädda krigarna till. Det hörs på frihethymnen Waster. Past the Point gör mig istället hyperaktiv då skinnpiskaren John gödslar blastbeats som en slaktare från helvetet. Klimaxen i all rens nås i avslutaren Suicide Gene. En fem minuter lång musikalisk styckning.

The Human Condition är glaset i din babymat. Det är soundtracket till galna kosjukan. Från och med nu föredrar jag vegetariskt.

Betyg: **
Text: Tomasz Swiesciak 2007-09-27
Bolag: Relapse Records **
Länk: myspace.com/manmustdie

måndag 8 oktober 2007

CTHONIC - Seediq Battles *


Made in Taiwan står det på många produkter gjorda av plast och är oftast av dålig kvalitet. Jag kan inte låta bli att göra den liknelsen med taiwanesiska CTHONIC. Detta är i mina öron väldigt plastigt och mesigt. Syntmatta på syntmatta, triggade dubbelkaggar och Dani Filths hemlige lillebror på taniga skrik och väs.

Seediq battles är en skiva som CRADLE OF FILTH skulle kunne slänga ur sig i sömnen. CRADLE OF FILTH är ointressanta idag och CTHONIC låter som en 3:e graden kopia på dagens CRADLE OF FILTH. Förstår inte hypen som detta band fått för det här suger!! I taiwan är de tydligen helt enorma men här i Europa får de tuffa till sig om de ska slå. Avslutar med ett citat från ett gammalt citat från en Mörk gryning recension "Cthonic manglar blackmetal som flickor spelar ishockey"

Betyg: *
Text:
calle_sjostrom @hotmail.com (Tycker du att författaren är fördomsfull? Maila och säg din åsikt.) www.myspace.com/calle79
Bandlänk: myspace.com/cthonictw

torsdag 4 oktober 2007

BATHTUB SHITTER – “Dance Hall Grind” ***


Ett Nintendo 8 bits-klingande intro senare och galenskapen är igång! ”Trams-Grind” har vi hört förr, engelska ANAL CUNT har funnits i all evighet och på hemmaplan har vi de okrönta kungarna i BIRDFLESH. Men som vanligt är japanerna galnast.

BATHTUB SHITTER har vid det här laget en rejäl diskografi i bagaget och är välkända i grind/punkkretsar och roliga är de verkligen! Frågan är om de själva vet om hur pass kul det är?

Anledningen till det roliga är självklart texterna (musiken kan väl ibland, i sina bästa stunder kopplas till band som HEMDALE eller någon annan gammal goding, även om de ljusare/skrikigare sångpartierna mest låter som en vresig tant från någon tecknad film). Japanerna slänger sig gärna med fraser som hör och häpna ofta handlar om vad vi i Sverige kallar för kiss och bajs.

Kul på sitt sätt kan kanske tyckas, men det riktiga behållningen är av helt annan art då BATHTUB SHITTER prickar in fler stav/grammatiska fel än vad jag tar in i månadslön! Dessutom tappar dem mig flertalet gången halvvägs in i spännande berättelser om rullbrädeåkning i Bulgarien (Skate of Bulgaria) eller att kissa i byxan (Everybody Has The Wet), smakprov?
Självfallet:
”Skate of Bulgaria, Are you fear to fall? Collision is a life, skate like mixing a coffee. Make a wind from a break of my pants, It always push this board from my ass”

Syra, någon?

Betyg: 3/5
Text: Manne Påhlsson
Hemsida: http://www.bathtubshitter.com
Bolag: Super Hit Jam Records

onsdag 3 oktober 2007

AS I LAY DYING ”An Ocean Between Us” ****


Precis som titeln antyder; så distanserat är mitt dysfunktionella förhållande till AS I LAY DYING. Inte ens denna fjärde fullängdare – med strax under ribban för 40 000 sålda ex och en vunnen kategori i klassen ”Artist Of The Year” – har fått mina öron att hörsamma. Hårda thrashbestyckade missiler som Separation och Departed skvallrar om min trångsynthet inför bandet. Dags för upprättelse!

You’re in for a ride, grabben! För det är bara inledningsvis som tempot är långsamma än din farfar. Sen bär det av som en raket mot oanade höjder (eller djup för den delen) där Jordan Mancinos baskaggar vill köra ifrån vilken Formel 1-bil som helst. I övrigt växlas både skrik, growl och skönsång byråkratiskt enligt standardmall A4, likt vilket amerikansk metalband som helst med suffixet ”–core” i den musikaliska beteckningen. Musikalisk vidsynthet, my ass!

Men skit i nyskapande och fackmannamässig kategorisering. Jag hittar något på ”An Ocean Between Us” som jag saknat tidigare hos liknande akter. Jag blir en trevligare människa av att digga plattan och det är ju om något värt mycket. Tid för mig att kolla upp bandets backkatalog så jag inte framställs som en rookie igen i framtiden.

Betyg: ****
Text: Tomasz Swiesciak 2007-09-25
Bolag: Metalblade 2007-08-21

måndag 1 oktober 2007

Forever In Terror - "Restless in the tides" ***


Dessa fem killar, knappt fyllda tjugo, häpnar med sin musikalitet som visar sig vara lika utmattande som att gå en boxningsmatch mot sig själv. "Restless in the tides" är en resa in i riktigt hänryckande och melodiös death och thrashmetal med texter som matchar den dynamiska aggressiviteten.

'Shameless Crucifixion' är en brutal och slående låt som övergår till smekning då två spröda akustiska gitarrer plötsligt tar över och ger den ett bitterljuvt slut. I samma klass ligger även köttkvarnarna 'Destroy Us' och 'In the face of the Faceless'.

Men! - det debuterande Ohio bandet bjuder dessvärre på en vidrig chock i spåren 'The Chosen One', 'Im Not Afraid of Tomorrow' samt 'All Left Drowning'. På samma bestialiska sätt som killen på omslaget behandlas känns det när en styggelse till röst entrar arenan. Med gnällighet i LINKIN PARKs anda, angränsande till college rockäckel förstör numetalsången den coola upplevelsen och ger unken eftersmak.

Tack vare Nick Borukhovsky's brillianta trummor lyfter skivan till godkänd när chocken lagt sig. Styggelsen tyder på dåligt musikaliskt omdöme och jag ber om dess frånvaro till nästa gång.

Betyg: ***
Text: Banesa Martinez
Hemsida:
http://www.myspace.com/fitmetal
Bolag:Metal Blade Records