torsdag 27 september 2007

SONATA ARCTICA - Unia *


I det informationsblad från Nuclear Blast som följer med skivan sparas det inte på krutet (som vanligt när det gäller promoblad självfallet). UNIA, som betyder dröm på bandets språk finska målas upp som det bästa som hänt SONATA ARCTICA och kanske även musikindustrin hittills. Eller vad sägs om exempelvis uttalanden som:

”More hooky, hevier in many ways, beautiful melodies, bigger production… Like soul food!”

Bra så. Visst alla har olika smak, men att låta bandets sångare och Keyboardist Tony Kakko vara den som hyllar skiten är inte bara osmakligt, det är fegt också. Bandet som funnits sedan 1996 känns till och med mindre överraskande än IRON MAIDEN med sin fuktiga och melodiskt drömska Powermetal.

Synthmattorna ligger tjockt över den klara och standardiserade ljudet (skivan mixades i Finnvox Studios, för att senare mastras i Cutting Room), lite trötta körer och riff på halvfart. Ingenting känns inovativt eller spännande.

Finlands nästa bidrag i Eurovision Song Contest? Jag skulle inte ens blinka av förvåning.

Betyg: 1 av 5
Recensent: Manne Påhlsson
Bolag: Nuclear Blast
Länk: http://www.sonataarctica.info

måndag 24 september 2007

YEAR LONG DISASTER - "S/T" *****


YEAR LONG DISASTER uppstod i Los Angeles under slutet av 2004. Genom att utgå från rockhistoriens vagga strävade bandet mot att hitta egna vägar utan att för den delen mista passion eller dynamik.

Debuten strålar med en originalitet vars styrka ligger i dess vida variation men skulle lätt förfalla utan alla element. Precis som unionen mellan musikrävarna som hamnar på topp i och med den gyllene treenigheten - gitarr, bas och trummor.

Söker du desperat efter förlamande riff rekommenderar jag ångande'Destination'. Där ligger Rich Mullins (Bas) och Brad Hargreave (trummor) bakom den lekfullabakgrunden som Daniel Davies levererar en genomborrande sång och gitarr på. Albumets intensitet är jämn i låtvalen tills tionde spåret entrar och drastiskt drar ner tempot. De sista två låtarna skippas istället lätt när skivan upprepas.

Bandet förmedlar en sorts frihetskänsla och trollbinder med förmågan att attrahera vilken typ av rocker som helst. Med sina spektakulära övergångar mellan verser och riff gjorde de mig förälskad.

Betyg: ***** (5 av 5)
Text: Banesa Martinez
Hemsida: www.myspace.com/yearlongdisaster
yearlongdisaster.com
Bolag: Volcom Entertainment 20070925

torsdag 20 september 2007

Symphony X – Paradise lost ****


En ny platta med progressiva Symphony X är som en extra stor hamburgertallrik med bea och extra-allt – för många blir det lite mycket, men för den som gillar det är det helt genialt. Den sistnämnda kategorin blir inte besviken på nya plattan Paradise Lost, där hisnande gitarrutflykter och fläskiga körarrangemang finns i överflöd.

Bandet har alltid verkat i skuggan av genrens giganter Dream Theater, dock har man från början ställt sig en tånagel närmre trashmetalbandens hörn. Där har Symphony X stannat och utvecklats, vilket gör att de på ett sätt känns piggare i nuläget än de numera ganska slätstrukna genrebröderna.

Det går i ett hisnande tempo från början till slut med en välbehövlig paus i titelspåret som är skivans starkaste låt. I sin helhet visar Paradise Lost upp ett band i högform och är en vitamininjektion som förhoppningsvis livar upp fler inom samma gebit.

Betyg: **** (fyra av fem)
Text: Magnus Engvall

söndag 16 september 2007

The Accelerators - "Oddville" ****


En rockgrund upptrampad av kraftiga elefantspår ur jazz, psykadelia, funk och latin? Du rynkar säkert på näsan. Det enda du borde rynka på näsan åt när du träder in i världen THE ACCELERATORS skapat på debuten är elefantdoften.

På "Oddville" finner du dig i en spektakulär cirkus uppbackad av den skönaste orkestern som gör det visuella mer verkligt. Clowner träder fram i en energisk dans som lockar fram smil hos publiken i rytmiska 'Let's come together'. Frontmannen LUc-a Sapio gör ett bejublat framträdande när han sjunger harmoniska "Amnesia Moon' medans den graciösa trapetsgruppen svingar sig längs tälttakets gungor i det mjuka ljusaskenet.

De ljusa släpande tygerna på akrobaterna sätter golvet i rörelse 'Mysterious Ways' lockar dessa rörelser att formas efter den jazziga basen, djupt och lekande. Och i avslutande 'Marigold' väcker kvintetten häpnad med sina smidiga temposkiftningar.

Det Italienska rockkollektivets euforiska och vackra melodier passar den som välkomnar spretande inslag. Nytt som gammalt, soft som förlösande.

Betyg: **** (4 av 5)
Text: Banesa Martinez
Bolag: Forward Music Italy 2007
Sättning: LUc-a Sapio (sång), David Mohr (gitarr), Dr. Yoshimoto (Fender Rhodes, clavinet & synt), Dose (bas) & Al Drummond (trummor).

onsdag 12 september 2007

BLOODBOUND- Book Of The Dead ***


En sedan länge så urvattnad genre som Powermetal är bland gemene hårdrockare sällan omtyckt, ofta inte ens accepterad.
Jag är inte sen att skriva under dessa påståenden, men tycker till om ”Book Of The Dead” utifrån omständigheterna. I jämförelse med konkurrenterna står sig svenska BLOODBOUND faktiskt riktigt bra!

Här finns något som allt för oftast saknas hos akter av idag, men som förvaltades av 80-talskrigarna till band och gav Speedmetalgenren (Ja, powermetal är ett nyare uttryck) det viktigaste, refränger!

På sin andra platta (Föregångaren Nosferatu landade 2002) har man för säkerhets skull gagnat sig av grundstenen i genren och plockat in en livs levande och äkta tysk! Michael Borman var namnet, vilken har ett förflutet i mer eller mindre kända konstellationer som JADED HEART, BONFIRE och J.R BLACKMORE. Bormans smått rossliga stämma är precis vad BLOODBOUNDS musik, som väl ärligt talat inte river ner några större applåder, behöver. Det låter lite halvhårt, typ Helloween när de fortfarande var bra.

Vi slipper även den smöriga känslan, bortsett från den i dessa sammanhang obligatoriska, mainstream och MTV-flirtande balladen "Black Heart", vilken jag klarar mig alldeles utmärkt utan. Varför inte trampa lite extra på gaspedalen istället, som i ”Bless The Unholy” och ”Into Eternity”.

Betyg: 3 av 5
Recensent: Manne Påhlsson
Bolag: Metal Heaven
Länk: www.bloodbound.se

torsdag 6 september 2007

ELUSIVE - "Locked doors, drinks and funerals - Songs from the desert" ****


Brukar du attraheras av den gotiska rocken så är ELUSIVE ett gyllene tips till dig! Norrmännens tredje släpp är ett slitstarkt nät av slående texter, minnesvärda riff och en sorts ceremoniell högaktningsfullhet i sättet att skapa sin ambiens.

Den skickliga trions ljudbild täcker det breda utbudet i genren. Frontmannen Jan Kenneth Barkved's starka månghövdade röst cementerar bilden av den gotiska frontmannen - upplyst, stolt och fullt medveten om sina känslor. Till det följer de två gitarristerna Kristian Gundersen och Tommy Olsson varav den sista även är snillet bakom programmeringen.

Skivan är en tidskapsel till tiden då dygd var något av värde och kärlek något livsviktigt. Klart bäst på "Locked doors, drinks and funerals - Songs from the desert" är den välskrivna balladen 'A thin line'. Tätt efter är 'Into your arms' som förmedlar känslan att ha stolthet för djupa känslor och utsvävningar åt kärleksförklarings hållet.

Det här är en felfritt framförd skiva som bara blir bättre för varje lyssning så fort dess essans har uppenbarat sig. Unna dig det!

Betyg: **** (4 av 5)
Text: Banesa Martinez
Hemsida:
www.elusive.no
Bolag: Pandaimonium 2007-05-18

tisdag 4 september 2007

ASTRAL KINGDOM -”Into The Fire” (Demo) *


I januari recenserade jag ASTRAL KINGDOM's demo ”Power Metal Through The Universe” som släpptes under sommarmånaderna 2006 och mottog betyget 1 av 5. Främst för det dränkande och hemska MIDI-ljudet på synten, det osammanhängande spelandet men även för att det fattades något eget i plutonens sound.

”Into The Fire” visar Västeråskillarna tydliga förbättringar främst i fantasirikedom till fördel för mer varierade och intressanta instrumentslingor, mer enhetliga låtval samt Robert Nilssons röst som blivit starkare. Sångharmonierna behöver poleras och renodlas, men frontmannen får gärna bevara den fortsätta utvecklingen av sin mångsidiga röst; bara de många sidorna placeras ut mer träffsäkert.

Thor Olsson envisas fortfarande med den hårresande klangen på sin synt trots den angenäma, men korta, närvaron av ett fjäderlätt piano i 'For Eternity'.

Jag gläds åt spåret 'Into The Fire' som, på gott och ont, catchigt förmedlar en mer mogen och våghalsig bild av bandet. Men det är med uppmaningarna tightare, modigare och byt syntljud ekandes i huvet kvartettens alster lämnar denna hoppfulla skribent.

Betyg: * (1 av 5)
Text: Banesa Martinez
Hemsida: www.astralkingdom.com