måndag 23 april 2007

CAPTAIN MURPHY – ”Human Cannonball”


Det utmärkande med orkestern är deras lyxförpackning av strålande energisk rock. Där Sonny Boy’s extraordinärt vackra röst sprutar av lust, charm och kreativitet. Det jag verkligen gillar med ”Human Cannonball” är att de vågat lägga in riktigt svängiga partier med allt från tamburiner till saxofoner.

Den strålande energiska rocken hittar jag definitivt i Sioux Rocker, Don’t Belive In ’Em People och riktigt trallvänliga I Belong To The Girls. Fjärdespåret Ooh Ah Wap Shee Wah Yeah!’s smygande, slemmiga Håkan Hellström tempo och desperata början, förvandlas från groda till prins genom ett vackert, intensifierat gitarrspel samt en klappvänlig atmosfär.

Jag rekommenderar elfte spåret Stockholm Or Bust vars början jag fullkomligt avgudar. Sonny Boy sjunger om tamburinen som ska skakas och den gör det på beställning tillsammans med en förtjusande rockig inledning. Utan att hejda mig ylar jag i välbehag till denna pärla som skapar en sådan rörelseenergi att jag omöjligtvis kan hålla mig still.

CAPTAIN MURPHYs självbetitlade debut från 2004 är en av skivorna jag verkligen önskar jag själv skrivit. Dessvärre har uppföljaren mindre av den skitiga rocken och fler popliknade ingredienser som får mig att rynka på näsan.

Betyg: 3 av 5
Text: Banesa Martinez
Bolag: Wild kingdom/soundpollution
Sättning: Victor Hvidfeldt (gitarr), Johnny Borgström (bas), Sonny Boy Gustafsson (gitarr och sång) & Tomas "Fruttas" Eriksson (trummor).

Inga kommentarer: