tisdag 20 februari 2007

SuperGiant - EP


Denna 8-spårs EP börjar med dängan Luna som jag misstänker handlar om en åtråvärd kvinna. Låten har ett rejält medryckande gung som sig bör i ökenrocken och har en otroligt lockande refräng som kräver att jag sjunger med.

Andra spåret Devil Jesus and Me har en början som påminner om de mäktiga Nebula och är lika spännande som man kan anta av namnet. Spåret fortskrider på ett explosivt manér, med tunga gitarrer och sångaren Joel Rogerts ekande, ihållande röst som stadigt fångar lyssnarens uppmärksamhet. Något av det som hjälper till att utmärka SuperGiant är att Joel drar ut på orden med en säkerhet och han presenterar en grym förmåga att uttrycka känsloläge.

6 månader efter att SuperGiant bildades, under 2005’s sena del, hade de redan spelat ihop sig och släppte första skivan i juni 2006. Detta har resulterat i turnérande av hemlandet USA där de i april lirar med legendariska Fu Manchu!

Bed of Black Roses och People är sprakande uppvisningar i psykadelisk, helskön rock med en frisk bris som visar på en bredd och eget sound i den överfulla härvan av band i denna typ av rock.

SuperGiant avslutar med War for Peace som helt tar mig på sängen med en klarsynt text om den hycklande regeringen i USA som dödar i religionens namn. Jag blir helt yr när jag läser texten som är enkel, lättförstådd, utan krusiduller och med en mer lågmäld melodi som istället höjer upp budskapet. Det energiska undantaget i refrängen bidrar till att denna låt kommer att spelas i all oändlighet i Martinez-spelaren.

EPn får välförtjänt en fyra, den tänder ett girigt begär efter debutalbumet som lär bli en härlig upplevelse.

Betyg: 4 av 5
Text: Banesa Martinez

Inga kommentarer: